Till de hotade hantverken hör kunskapen om hur man klipper och sköter en granhäck. För att råda bot på detta ger Riksantikvarieämbetet nu ut skriften Granhäckar, en del i serien Skötsel av historiska trädgårdar. Här finns goda råd och erfarenheter från olika århundraden.
Granhäckar har använts i flera hundra år i Sverige. I dag hittar man fina exempel på bland annat Selma Lagerlöfs Mårbacka och Bjerstorps slott utanför Vara, liksom på många kyrkogårdar och runt plantskolor.
När granen medvetet planteras som en tät vägg – en läplantering eller stormhäck – ger den skydd mot vind och skapar ett gynnsamt mikroklimat för mer ömtåliga växter. Granväggar kan omge trädgårdens rum och formklippas som dekoration, och är som bekant alltid gröna om de sköts rätt.
Men granen som häckväxt är inte som andra. Den bör inte toppas innan den har nått önskad höjd, enligt ett råd från slutet av artonhundratalet. Och den kan heller inte föryngras genom att huggas ner eller skäras av.
Granhäcken vill stå fritt och ljust, ha bra tillgång till vatten och näring och klippas regelbundet. Då kan den bli över hundra år.
Klippningen ska ske försiktigt. Om grenarna klipps för långt in torkar de och dör. Å andra sidan bör man klippa så hårt det går och helst varje år. Klipp då bara i årsskotten och lämna kanske en eller två centimeter av dem.
Detta betyder att en granhäck inte kan stanna i växten på en viss höjd eller bredd, påpekas det i handledningen. En granhäck växer ständigt i omfattning. Om man lämnar årsskott på en centimeter växer häcken på 50 år alltså med 50 centimeter på höjden och 100 på bredden (50 på var sida). Den växtkraften gäller det att ta vara på med hjälp av århundradens hantverkserfarenheter.
Skriften Granhäckar finns gratis att ladda ned hos Riksantikvarieämbetet på adressen raa.diva-portal.org (sök efter ”granhäckar”).
SKOGEN 12/2019