Göran i stormens öga

UPPTAKTEN 

Det var när paret Örlander kvällstid körde från svärföräldrarna till gården i Svensbygd, som då var fritidsbostad, som insikten kom: Det här var en annorlunda storm.  

Först ett fällt träd som tvingade dem att ta en omväg. Men efter bara ett par kilometer nästa stopp, denna gång en bröta som täckte flera hundra meter.  

Det var bara att vända tillbaka.  

– Hemma i lägenheten i Växjö fanns ett tonårsbarn som sent på kvällen fått sällskap av två av våra vänner som fastnat i Växjö, berättar Göran. 

Ängsligt lyssnade de till fönsterrutorna som skallrade. 

– Och tvärs över gatan blåste en tegelvägg sönder på ett trevåningshus mitt inne i stan. Då var det inte svårt att förstå att det här var superallvarligt. 

Morgonen efter blev minst sagt minnesvärd.  

– Det fanns inga möjligheter att komma till gården. Hur hade det gått? Hur hålla värmen i huset? Vi fick rikta in oss på att åka till vår dåvarande bostad i Växjö. 

På den stora vägen dit tvingades trafik i två riktningar att samsas i en enda smal fil. 

– Alla hade inte förstått allvaret. Det kom långtradare i full fart, trots att mötande trafik inte hade plats att väja. Vi var jätterädda. 

En sak har särskilt etsat sig fast i minnet. 

– En kraftledning som låg med trådarna spridda över vägen. Vi var tvungna att köra över den, jag minns dunsarna. 

Det skulle visa sig att stormfällningarna varit omfattande även i familjens egen skog.  

– Det var så otroligt sorgligt att se de trasiga bestånden som man skött själv. Huset hade klarat sig men det blev en utmaning att sköta det under en sex veckor lång period utan elström. 

ARBETETS BÖRJAN 

På morgonen efter samlades Göran och hans kollegor på Södras huvudkontor i Växjö. Det är lätt att föreställa sig ett kaos. Men han minns snarare en målmedvetenhet. Där fanns trots allt viss erfarenhet av stormar.  

– Vi började med att försöka ringa in den ungefärliga omfattningen. Vi förstod nog ganska snart att det handlade om bortåt hundra miljoner, snarare än tiotals miljoner, kubik. 

Av en märklig slump hade Göran nytta av sin tidigare forskning. 

– Vi hade tittat på hur stormarna 1969 skulle slå om de inträffat kring millennieskiftet. Virkesförrådet per hektar, med betydligt högre träd, hade ju ökat så kraftigt under de där åren. Därav skulle samma omfattning av en ny storm automatiskt ge mer skadad volym, förklarar han.

Högre träd tas lättare av storm, och innebär förstås risk för större stormfällda volymer, jämfört med lägre skog. 

Beräkningarna bidrog till att ge en uppskattning av virkesvolymerna. 

Sedan gällde det att inventera skadorna och organisera röjningsarbetet. Men först en viktig sak för en medlemsorganisation: att samla medlemmarna. 

MEDLEMMARNA – ATT SKAPA LUGN EFTER STORM 

– Södra samlade till jättemöten, tillsammans med bland andra LRF. Första prioritet var att gå igenom säkerhetsfrågor. 

Ovissheten och oron bland skogsägarna var stor. Skulle träden på marken bli till värdelöst virke? 

– Södras ledning förstod snabbt att föreningen måste införa en prisgaranti som skulle gälla under hela upparbetningstiden.   

SKOGSARBETET KOMMER IGÅNG 

Det tog ett par-tre veckor, först måste resurserna göra samhällsnytta. Vägar och strömförsörjning var högprioriterade. 

– Det blev problem med bland annat transporterna och därmed märkligt nog virkesbrist för industrin under den här första tiden, säger Göran. 

Planeringen var dock i full gång.  

– Vi dammsög efter avverkningsresurser. Entreprenörer med skogsmaskiner och lastbilar kom från hela Sverige och andra länder.  Här fanns fler än tio olika nationaliteter. 

Några långväga lycksökare dök upp men som helhet får man nog säga att upparbetningen efter omständigheterna fungerade bra, anser han. 

– Nu pratar vi om den stora bilden, att merparten av virket gick att rädda och så. Men för enskilda skogsägare var det här en fruktansvärd händelse. 

UTMANINGARNA  

Uppröjning: Man fick börja med att markera gränser, en svår uppgift i ett helt omkullkastat landskap.  

– Det syntes varken var gränserna för fastigheten eller var naturvärdena fanns.

Lagring: Från början undersöktes möjligheten för lagring i sjöar men det skedde bara i ett enda fall, vid sågverket vid Kisasjön. Standardmetoden blev att lägga och bevattna virke på åkermark. För att kunna köra de tunga lastbilarna lades grävmaskinsmattor ut. 

Utrustning för bevattning tog slut i Europa. Men i övrigt gick lagringen över förväntan. 

– Virket höll sig friskt och negativa miljöeffekter var små. Man befarade att avrinningen skulle sprida kväve och fosfor ut i vattendragen men så blev det inte. Åkermarken fungerade som ett filter.  

Prioritering: Det var uppenbart att allt virke inte kunde avverkas före sommaren 2005. Därför blev det viktigt att i första hand ta ut sådant virke som ökade risken för granbarkborreangrepp. 

– Många bestånd var sönderslitna. Men bara de skadade träden togs ut, trots att det stod klart att det skulle krävas en andra omgång för träden som stod kvar. Det där var svårt för många medlemmar att acceptera. 

Avverkning: Skördarna är gjorda för stående skog. Ett problem var att kapa loss liggande stammar där ofta jord lagt sig på dem.  

– Det blev därför en hel del manuell kapning av de stormfällda stammarna, riskfyllt och något man helst vill undvika, säger Göran. 

Tempo och tidsåtgång: Det blev en extrem omställning för alla inblandade. 

– I Ljungby, som var hårt drabbat, avverkade man motsvarande en årsavverkning i månaden i tretton månader. 

Det blev en utdragen process. Stormupparbetningen följdes av ”städning” av skadade bestånd. Sedan kom den svåra stormen Per två år efter Gudrun.   

– Det finns entreprenörer och inspektorer som jobbade enbart med stormfällt virke i tre år. 

Granbarkborrar:  – Som väl var vädret på vår sida och angreppen under sommaren 2005 blev lindriga, bara någon procent av det skadade virket drabbades. 

Föryngring: På det hela taget kom plantorna i marken som de skulle. Men andelen gran, mer än 80 procent, var en besvikelse för Göran. 

– Vi förespråkade mer tall. Kanske valdes gran av vana och rädsla för viltbete, säger Göran men invänder snabbt mot sin egen förklaring: 

– Idag sätts ju mer tall trots att viltbetet är fortsatt stort. Varför man inte kunde tänka på samma sätt då, vet jag faktiskt inte. 

Men man kan inte bara titta på vad som planterades. Framför allt björk föryngrades lätt på de flesta av stormhyggena.  

– Det har släppts upp mycket självföryngrad björk på Gudrunhyggena, troligen kommer bestånden efter röjning och gallring att ha 20-30 procent löv, jämfört med de cirka två procent löv som blev vindfällt. 

LÄRDOMAR OCH TIPS 

En lärdom är att en kris öppnar för nya lösningar, tycker Göran. 

– Det gäller exempelvis transportlösningar. Vi såg en rad nya tågterminaler. 

– Nyttan av att ha bra fröförsörjning blev också tydlig. Vi behöver våra plantskolor i Sverige. 

Stormen visade, liksom erfarenheterna från 1969, vikten av att gallra i tid. Träden bör inte vara högre än 12-14 meter när första gallringen sätts in. Hela gallringsprogrammet bör vara avslutat vid 20-22 meters trädhöjd.   

– En stor andel av skadorna i gallringsskog som fälldes vid Gudrun får nog tillskrivas alltför sena gallringsingrepp, säger han. 

Det gäller också att sköta skogen innan första gallring. 

– Man ska röja i tid och inte lämna för mycket stammar. 

De som hade en stor del av sitt virkesförråd i gamla högvuxna granskogar, drabbades extra hårt. Södra valde att korta rekommenderad omloppstid för gran med ungefär tio år, vilket innebär en ålder på ungefär 10 -15 år över skogsvårdslagens gräns. 

– Det gäller också att hålla beståndet fritt från röta. Hög ålder ökar risken. Lyckligtvis är det självklart för de flesta att stubbehandla vid gallring vid känsliga tider på året. 

Att vårda hyggeskanterna är en åtgärd som gör stor nytta, anser han. För att få skogsbrynen stormfasta bör man röja och gallra i tid och sedan lämna dem orörda.  

Att bekämpa granbarkborrar är en bra investering. 

– Stormfällningar innebär en stor risk att populationen växlar upp. Att utgå från en låg barkborrenivå ger helt enkelt mer tid för att få ut virket. 

 Och se över försäkringsskyddet.  

– Vid Gudrun var tyvärr många dåligt försäkrade, en del hade bara brandförsäkring. Ytterligare en del var ovetande och fick en överraskning när de kollade upp sitt försäkringsskydd. 

Göran sällar sig inte till den stora skara som tycker att man kan rekommendera blandskog mot just stormskador. 

–Det finns många fördelar med blandskog men just för storm visar studierna olika.  

Och hans egna erfarenheter av stormar ger inget tydligt besked. 

– Jag har inte kunnat se att blandade bestånd generellt klarat sig bättre jämfört med där trädslagen är separerade i olika bestånd.  

De träd som blir högst är de mest utsatta. I södra Sverige är detta som regel granen, medan det längre norrut kan vara tall.  

– Då svåra stormar oftast kommer under vintertid blir tall och gran mer utsatta än lövträd och lärk. Men, glöm inte att det finns en betydande risk för storm även på sommaren, och då är lövträden är lika utsatta. 

Till sist: Fuktig, ofrusen mark vid stormtillfället ökar risken för stormfällning, något att tänka på vid valet av skötselprogram.