I en debattartikel i Östersundsposten framför Miljöpartiet tre skogspolitiska förslag. I ett sägs att skogen måste förvaltas väl för att räcka till allt. Den bör därför användas där den gör störst klimatnytta, det vill säga i träbyggandet där den kan ersätta stål och betong.
Och visst är det också så att det sågade utbytet ur stammen har alltid varit, är, och kommer troligen att förbli, de bäst betalda sortimenten. Den drivkraften förstärks förstås av klimatnyttan. Men precis som en oxe inte består av bara filé och rostbiff så består inte en trädstam av bara plank och bräder.
Hälften av sågstocken faller bort i bark, bakar, spån med mera. Och de kvistiga snabbt avsmalnande stamdelarna högre upp i trädet lämpar sig inte att såga. Eftersom det är där, i grönkronan, som fotosyntesen sker kan vi ju inte förädla bort den. Vad vi ska göra av dessa mindre ädla styckningsdetaljer berör Miljöpartiet inte alls i sin debattartikel trots att det även där finns en stor klimatpotential.