Forskningen säger olika saker om skogens klimatnytta. Men EU har valt att lyssna på den som säger att färre och mindre hyggen skulle ge en kortsiktig och effektiv kolsänka. Ett slags kvickfix, men hur är det egentligen, undrar Johan Larsson.
Nyligen kom en rapport som ger en helt annan bild. Nämligen att de intensivt brukade skogarna i det boreala barrskogsbältet, där Sverige ingår, binder mer kol än de obrukade. Förklaringen enligt forskarna är att tillväxten är större i yngre, välskötta skogar som drabbas av färre skogsbränder. Med höga ekonomiska värden följer nämligen större satsningar på brandbekämpning.
Den här rapporten är bara en av flera orsaker till att vi känner oro över EU:s iver att bromsa det nordiska skogsbruket. På Föreningen Skogen märker vi att detta är en genuin och utbredd oro bland skogsägare, poängterar Johan.
BRIST PÅ BYGGRÅVARA
”För egen del oroas jag nästan mest över det som kan inträffa i senare led – och det snabbt. Jag syftar på byggindustrins råvarubehov. När trä blir en bristvara ökar stål och betong. Det pågår förstås klimatarbete även i dessa branscher, men frågan kvarstår: Hur blir det med den kortsiktiga kolsänkan? Den frågan ger mig klimatångest,” skriver Johan.
Andra oroande frågor, enligt honom, är hur vi ska få en byggindustri som ställt om till andra material att återgå till trä – och hur vi ska få fart på en delvis avvecklad skogsnäring.
Dessutom undrar han vad som händer med företag på landsbygden som vill använda skogen som kapitalresurs i sitt utvecklingsarbete. Och alla dem som jobbar i skogen?
Har vi verkligen tänkt igenom detta, EU, undrar han och tillägger:
”Nästa gång EU pratar om att stoppa delar av vårt svenska skogsbruk: Ge oss en konsekvensanalys! Och beakta även forskningsresultat som inte passar in i den förutbestämda mallen”.
Detta är ett utdrag ur en längre artikel på ATL:s ledarsida under vinjetten Utblick.