Marssolen gör sitt bästa när Kenneth kör fram sin blänkande nya miniskotare, en Bison 8000. Den har endast tio timmar på mätaren. Dessutom är maskinen det allra första exemplaret där tillverkningsnumret 0001 syns snyggt instansat i ramen.
–Jag bestämde mig direkt när jag fick se den första gången på Elmia Wood. Den ska jag ha, sade jag!
–Det är ju så att man måste kompromissa med det mesta idag. Jag har tänkt mycket på att ordna till ett hembygge, men det tar tid och jag är 67 år nu, säger Kenneth och berättar att han nöjd med sin investering.
–Det är bara i undantagsfall som den kommit till korta, och då har jag löst det på annat sätt. Miniskotaren är i princip en proffsmaskin i lite mindre format.
Vagnsdrift fås genom att trycka ned de hydrostatiskt drivna rullarna mellan hjulen. Systemet förhindrar dock användning av kedjor på vagnen.
Bison 8000 är hydrostatisk vilket betyder att det är två hydraulmotorer som står för driften, en till vagnen och en till traktorn. Fram och back sköts med ett par små knappar i hytten, likaså hög- och lågväxlarna. Till skillnad mot föregångaren Bison 6000 har den nya modellen dieselmotor, inklädd hytt, hydrostat, längre kran och kraftigare vagn.
Kenneth är mycket intresserad av skog, har gått Helgesbo skogsbruksskola och säger sig ha ett gammaldags tänk när det gäller hur en skog ska se ut. Så många träd som möjligt kvar efter första gallringen och så få stickvägar som möjligt är hans mål efter gallringen.
–Det ska vara ungefär 25 procent fler träd i en första gallring än vad man får kvar efter en traditionell gallring med stickvägsgående skördare, säger han.
Fastigheten är på 100 hektar. Om några år har han 25–30 hektar som är mogna att gallras för första gången, på bra och slät mark. Kenneth berättar att han räknar med att hugga en del för hand och så ska han ta hjälp av en av en kollega som har kört stickvägsfritt förr med sin Rottne H8 gallringsskördare. Med en liten smidig miniskotare behöver man inte ta upp några stickvägar utan kan slingerköra emellan träden.
Träden ställs med jämna mellanrum och han räknar med cirka 2000 stammar per hektar kvar efter gallring. När det så är dags för andra gallringen tar han in en större maskin som då hugger upp stickvägar.
Kenneth är klart kritisk till hur standardiserade gallringarna är idag.
–Maskintypen och bolagens rationella skötsel styr alldeles för mycket hur skogen danas. Det måste vara träden, biologin och skogsägaren som bestämmer hur det ska se ut efter en förstagallring. Man går in med stora maskiner där det blir för mycket vägar och alldeles för få träd kvar. Ungefär som att köpa en sexväxlad bil, men bara använda tre, säger Kenneth Kifby.
Text och foto: Thomas Adolfsén
SKOGEN 4/2014