Södra och många andra mäter in timret som de köper i kubikmeter toppmätt (m3to) och försöker sedan räkna om det med en statisk avsmalningstabell till fastkubikmeter under bark (m3fub). Det är detta omräknade mått som skogsägarna får betalt efter. Jag har tidigare pekat på att omräkningen till så kallad ”matrisfub” — jag kallar den ibland fuskfub — inte är riktig, utan missgynnar många säljare.
Nu har SLU presenterat en undersökning på 184 000 stockar från Södras sågverk i vecka 24 och 42 år 2008. Virkesmätningsrådet har bekostat undersökningen.
Men studien innehåller en rad brister som undervärderar förlusten för den säljande skogsägaren. Om man summerar dessa förluster som matrisfub/fuskfub kan leda till blir de snarare i storleksordningen 10 till 35 kr/m3. Låt oss gå igenom de olika frågetecknen i undersökningen.
Skogsstyrelsen har studerat undersökningen och konstaterat att matrisfub/fuskfubb underskattar volymen mot använt facit 0,9 %, eller cirka 5 kr/m3. Facit hade dock vissa brister.
Vart tjugonde virkesparti uppfyllde inte mätningslagens krav om man nu antar att facit i undersökningen var rätt. Därför kräver Skogstyrelsen att matrisfubben skall ses över. Alternativt att det mellan köpare och säljare förhandlas fram ett lägre noggrannhetskrav. Det är naturligtvis bra att man reagerar på felet — men samtidigt vet SLU och Skogstyrelsen att spridningen mellan partiernas mätvärde redan är över 100 kronor per kubikmeter!
Då har Skogsstyrelsen ändå inte värderat att sektionsmätningen, som var facit i undersökningen, inte motsvarar det verkliga begreppet m3fub korrekt. Alltså bitens verkliga volym under bark.
”Facit” vid testen tar inte hänsyn till den vedfibervolym som ojämnheter på trädet ger, till exempel vid grenvarv. Det är något som ny mätteknik klarar ganska bra och måste finnas med om vi slutligen ska få en mätning som betalar bark, mantelvolym och sågcylinder.
Som en följd av att ojämnheterna inte tas med hävdar jag att volymen undervärderas ytterligare 1,5 till 3 procent — eller 7-15 kr/m3. I detta ingår då också att facit felaktigt gav rotbiten samma form som mellan 55 till 25 cm från rot.
SLUs forskare ifrågasätter dessutom att topprotmätningen som VMF använder i sin löpande kontrollmätning har samma kuberingsfunktioner för alla trädslag lika över hela landet. Den är till och med lika för rot och toppbit.
Vidare finns det en underlighet i undersökningen som varken SLU, Södra eller någon annan har förklarat. Virket i testen har endast en medellängd på 43,6 dm. Detta skall jämföras med medellängden för underlaget i matrisfubben som faktiskt är över en decimeter längre. Om det testade virket hade haft samma medellängd hade förlusten för säljaren ökat ytterligare. Varför Södras virke dessa veckor är så kort kan man verkligen undra. Leverantörsprislistor för till exempel Mönsterås och Värö kräver 3 till 5 dm längre virke än det som hanterades i testen om apteringen ska vara optimal. Är ”södravirket” felapterat? Eller har man i testen avsiktligt valt virke med kort medellängd för att minska matrisfubbens förluster?
Virket i testen har inte heller samma diameterfördelning som underlaget i den matrisfub som används som facit. Bara en femtedel av mängden bitar är under 18 cm. Detta virke är alltså mycket underrepresenterat. Testen visar samtidigt den största förlusten på just detta klena virke. Dessutom var detta virke två decimeter kortare än i använd matrisfubbstabell. Det gör att förlusten enligt undersökningen underdrivs ytterligare.
Mätningslagens krav klarades alltså inte på 5 procent av partierna. Då är det ändå bara ”den felaktiga kuberingstabellen” matrisfub som orsakat detta. Till detta kommer övriga volymfel (som också skall rymmas inom mätningslagens norm). Dessa kan bland annat bero på ovalitet, bark, snö, kalibrering, volymavdrag och förslitning.
Spridningen mellan de båda tillverkarnas mätutrustningar var cirka 1,5 procent. Samtidigt hittas en spridning på 1 procent mellan sågverk med samma utrustning.
Detta visar att ännu större andel av partierna skulle hamna utanför mätningslagen om ett enda korrekt facit använts och inte som nu, att varje enskilt sågverks mätutrustning kontrollerade sig själv.
Ovanpå detta kommer en mätskillnad mellan veckorna på 0,5 procent Orsaken till den skillnaden är inte förklarad av SLU.
Och listan på problem som rapporten inte fångar in kan göras längre. Det finns till exempel inte en enda skördaredator i världen som kan aptera logiskt med den matrisfub som SLU testat och som många köpare använder vid prissättningen. En fatal brist. Apteringsförlusten som uppkommer av detta viktiga förhållande är inte nämnd med en bokstav. Denna förlust är ungefär dubbelt så stor som den testade volymförlusten.
Vid test på erkända trädbanker ligger bara dessa apteringsfel mellan 5 och 25 kr/m3. Störst där klent timmer tas ut ned till 11—14 cm diameter.
Följaktligen undviker testen att bevisa den största bristen med matrisfub/fuskfub. Detta är märkligt när VMR är finansiär av testen och de dessutom har ansvar för marknadsdelen vid virkesmätning och betalning.
En befogad undring är hur förlusterna skulle ha blivit om medellängden i denna test 2008 blivit en halvmeter högre, alltså varit optimalt apterad enligt kända leverantörsprislistor. SLU skriver många gånger ”att ingen längdberoende påverkan upptäckts i testen”. Diagram visar dock en volymskillnad på cirka 0,5 procent mellan korta och långa virkespartier. Med den anmärkningsvärt korta medellängd som testens 184 000 stockar hade, har skillnaden inte blivit mer. Men anta att 60 procent av partierna skulle varit 6-7 dm längre. Då hade mer långa längder varit tvungna att apterats även i sämre avsmalningar än de 8-9 mm som oftast gäller i tabellen för matrisfub. Förlusten för säljaren hade åter ökat. SLU:s formulering tycks vara skriven för att ”välsigna” fuskfubben.
Om man summerar dessa förluster för skogsägare som matrisfub/fuskfub kan leda till blir de i storleksordningen 10 till 35 kr/m3. Spridningen mellan partierna blir sannolikt 150 kr/m3 för skogsägarna.
Jag anmälde i december 2007 problemen med ma-trisfub till Skogsstyrelsen, VMR och VMF. Jag har också bett SLU att få ta del av materialet i den senaste undersökningen. Men jag har trots detta inte fått insyn i testmaterialet utöver det som presenteras i slutrapporten. Cirka 15 ställda frågor är ännu obesvarade.
Läs Lennart Bertilssons blogg på virkesakuten.blogg.se/