En svamp från Asien, Hymenoscyphus fraxineus, förvandlades till en skadegörare när den nådde europeiska askbestånd, troligtvis via importerat växtmaterial.
Svampen gör knappast någon skada på asiatiska askar men på de europeiska träden blir förloppet ett annat. Här kan den närmast obehindrat växa via bladstjälkarna ner i skotten och döda barken. De sjuka träden får bruna fläckar på bladen, nekroser på unga skott, skador på barken och med tiden utglesade kronor. I de flesta fall dör träden men uppskattningsvis 30 procent klarar sig trots allt. Av de överlevande tycks knappt 5 procent vara mer eller mindre opåverkade medan övriga 25 procent har skador av mycket varierad omfattning.
Nu har forskare från SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) och Uppsala universitet studerat hur genetiska förutsättningar särskiljer de överlevande träden. Detta genom att ”smitta” såväl resistenta som känsliga träd och låta sjukdomen utvecklas under tio månader.
Och man har kunnat se skillnader. Det visar sig att träd med större resistens tycks ha sina försvarsmekanismer ständigt påslagna, medan känsligare individer aktiverade sitt försvar endast under angreppet.
”Vi gjorde flera intressanta observationer. När vi studerade vilka gener som är aktiverade i motståndskraftiga respektive känsliga träd, fann vi nästan tio gånger fler sådana gener i barken på friska grenar, än i barken intill skadan. Detta kan tolkas som att motståndskraften i resistenta askar delvis inte aktiveras av infektionen, utan beror på gener som är kontinuerligt mer aktiva i resistenta askar. Det kallas konstitutivt försvar, säger Michelle Cleary, en av studiens huvudförfattare, i ett pressmeddelande från SLU.
Kunskapen är viktig för att kunna bedriva ett riktat förädlingsarbete mot motståndskraftiga askar.