Frihuggning maxar naturvårdsnytta

3 juli 2019 Att lämna hänsynsträd vid avverkning är en sak, att få dem att göra fortsatt naturvårdsnytta i gallringsskogen en helt annan. SLU-forskaren Delphine Lariviere tipsar om frihuggning.

Frihuggning maxar naturvårdsnytta

Vid en avverkning lämnas över fem procent av träden kvar av naturvårdsskäl. Så har man gjort i ungefär 25 år.

Men att i en tät gallringsskog hitta de ursprungliga hänsynsträden kan vara svårt. Enligt ett nyhetsbrev från SLU Alnarp testas bland annat laserskanning för att hitta och markera platsen på skördarförarnas kartor.

Men sedan återstår att veta hur skogar med naturvårdshänsyn ska skötas. Gallringsmallar är utformade efter trädslagsrena bestånd. Men så ser inte dagens skogar ut.

– Främst finns det inslag av en hel del björk som det finns anledning att ta tillvara, säger Delphine Lariviere, forskare vid  institutionen för sydsvensk skogsvetenskap, i nyhetsbrevet.

Överlag behöver skötseln av gallringsskogen anpassas så att inte gran tar över, menar hon.

Genom att studera ekar som lämnats i en granplantering från 1975 kan hon konstatera att träden måste frihuggas för att må bra och bidra till biologisk mångfald.

Av  de 150-åriga ekar som lämnats kvar mådde de allra bäst som hade en frihuggen yta på två meter runt kronan. På dessa träd har kronan vidgats med cirka en meter år alla håll under en tioårsperiod.

– Utan frihuggning är kronorna oförändrade med många döda grenar. De ekarna mår inte bra, säger Delphine Larviere.

Utebliven frihuggning minskar också den biologiska mångfalden. Det syntes bland annat i antalet bin. Ekar som i viss mån frihuggits hade dubbelt så många bin jämfört med dem som inte frihuggits alls.

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Stina elektrifierar Komatsu
SkogsJobb