Många har sagt samma sak om skogens möjligheter förr, men konstspråket överträffar alla fackartiklar i pressen, alla reklamskyltar i storstäderna. Det slår mig när jag vandrar under träbågarna som bär upp taket av ljusgenomsläpplig plast. Regndroppar mot taket låter som de första tunga dropparna på ett lövträd, när man står under aspen och fortfarande hoppas på att komma undan torr.
Konsthallen och dess chef och upphovsman, Henrik Teleman, berättar om virkets och skogens möjligheter. För den insatsen fick Henrik utmärkelsen Guldkvisten av skogsbranschen genom Föreningen Skogen i år.
Jag får många aha-upplevelser när jag går genom årets utställningar om klimatet, träbyggandet och skogen: Den första insikten är som sagt att konsten argumenterar bättre för skogen än mina texter i SKOGEN. Den andra är att många som bygger i trä försöker dölja det med en stenliknande fasad. Oj så korkat! En tredje aha-upplevelse är hur trä bjuder in till att bygga utan att arkitekten är bunden till räta vinklar.
— Det går lätt med dagens cad-cam-teknik, säger Henrik Teleman som skulle varit på semester under mitt besök men dök upp ändå, för att det var något han måste fixa.
Han är sådan, alltid i farten. Fixar mer än de flesta.
Jag passar på att fråga hur utställningarna har gått i sommar. Den heta solen var en hård konkurrent. Men vernissagen drog 1500 personer, och världseliten har inte svikit. Arkitekter, byggare, designredaktörer och en hel del konstnärer från jordens alla hörn kommer körande genom de vackra slingrande smålandsvägarna och tittar in.
— Det är kul att plötsligt stå och prata högteknologi och moraliskt byggande med en meriterad tysk arkitekt, säger Henrik. Vi har fått ännu mer vänner runt om i världen. Det finns massor av idéer och samarbetspartners till träutställningen 2013!
Han visar mig några saker han ”går igång på” ur katalogen, poserar villigt för kameran omgiven av trä och skyndar sedan vidare. Jag går ner från den ljusa arkitekturutställningen till den mörka skogsutställningen. Folk måste resa långt för att komma hit. Om de inte gillar en utställning måste de kunna glädjas åt en annan, som Henrik uttrycker saken.
Jag får en aha-upplevelse till: Det är enkelt att förmedla skogsromantik, och det känns bekant. Det är träromantiken som känns riktigt fräsch. Men så får jag en liten insikt i konstskogen också. I ett mörklagt rum är ena väggen en dataskärm där man kan vandra i en dataanimerad skog. Inget datspelmonster som ska skjutas dyker upp, bara inspelat fågelkvitter. Det borde kännas löjligt, men känslan av skogspromenad väcks genast till liv. Konsten är framtidens språk.
Text och foto: Bengt Ek
Utställningen Trä 2010 är öppen till den 19 september.