Ingvar Haglöf har tilldelats Greve Carl Bernadottes skogspris av Föreningen Skogen. Priset delas ut till en person som har gjort det svenska skogsbruket utomordentliga tjänster.
Grattis. Hur reagerade du när du fick reda på det?
Jag blev ganska överraskad. Men det är väl så att det kan vara svårt att själv se vad man har åstadkommit Det är nog lättare för en utomstående betraktare. Men det är roligt inte bara för mig, utan för hela företaget.
Haglöf är ju ett känt varumärke i skogskretsar. Men det är nog färre som vet vem du är. Du kan väl berätta lite om din roll inom Haglöf.
Det har varit en fantastisk resa från mekaniska produkter till elektronik och mjukvara, som är det segment som växer snabbast idag. Det är inte alla förunnat att vara med på en sådan resa.
Det började på Haglöf Mekaniska i Mora som drevs av min far och hans syskon. Det var väl vissa som ville att jag skulle komma hem och fortsätta i familjeföretaget. Men jag var inte intresserad. 1972 kom man fram till att man skulle sluta tillverka tillväxtborren, och då köpte jag och min fru namnet och utrustningen.
Vi såg ett embryo till att starta ett eget företag. 1972 tillverkade vi 600 tillväxtborrar och vi drev det som en hobbverksamhet till 1980, men med målsättningen att vi skulle bli den globalt ledande tillverkaren av utrustning för att inventera skog. Vi sa ”låt oss skapa den kompletta inventeringsmannen och låt oss försöka bli världsledande på tio år”. Men det tog nog 12 eller 13 år.
I slutet 80-talet köpte försvaret vår trådmätare. Det blev en vattendelare i företaget. Vi hade hela tiden följt utvecklingen i elektro-nik, men vi hade inte ekonomiska muskler att ge oss in i det. Men i och med den här ordern satsade vi pengarna och tog steget in på elektroniska instrument.
Det var en lång resa på relativt kort tid. Jag antar att du har stött på en del spännande historier under åren. Kan du dela med dig av någon?
En historia som dyker upp i huvudet var när jag skulle ut med ett av MacMillan Bloedels inventeringslag. De skulle luftlandsättas med helikopter långt ute i nowhere. När jag kom till den där lilla flygplatsen satt det några killar och väntade. Och de visade mig en fantastisk bild. Det var en inventeringskille som borrade ett jätteträd och samtidigt blev anfallen av grisslybjörn. Och det var det sista han gjorde. Hans kollega hade tagit bilden.
Det var historien. Hur ser du på framtiden för företaget?
Vi ser ljust på framtiden. Vi har kundrelationer i 180 länder, omkring 70 aktiva återförsäljare och egna bolag i Litauen och USA. Vi har dessutom byggt upp en relation med näringsliv och universitet så att vi kan följa den tekniska utvecklingen.
Utveckling är väldigt högprioriterad hos oss. De pengar vi genererar investeras tillbaka i form av bättre och fler produkter. Än har inte utvecklingsidéerna sinat. Om inte annat får vi förfrågningar om att hjälpa folk från hela skogsvärlden. De hjälper oss med utvecklingen.
Själv är jag mer ett bollplank och så sitter jag formellt som styrelseordförande. Min son Stefan drar det tunga lasset. Men jag är där varje dag. Det är ett trevligt liv man lever nu egentligen, att för en gångs skull kunna följa företagets satsningar utan att för den skull ha tolv timmars arbetsdag.
Text: Erik Viklund erik@skogen.se