I torsdags hade Föreningen Skogens Stockholmsavdelning, som uppstod i och med fusionen med Ladviks skogsbrukarklubb, sitt första evenemang.
Många kom för att lyssna på de tre föreläsarna som talade på temat framtidsskogen.
Erik Engelbrekts från Swedbank berättade bland annat om varför man köpt biokrediter av Orsa besparingsskog.
Krediterna, som tagits fram inom ett forskningsprojekt hos SLU, gav banken möjlighet att både stötta utvecklingen av marknaden och att själva lära sig mer, sa han.
Man vill kunna hjälpa kunder som kanske söker en alternativ intäkt eller behöver leva upp till regelverk inom miljöområdet.
– Det handlade om att testa om biokrediter kan vara ett sätt att främja biologisk mångfald och om det fanns möjlighet att produktutveckla dem i kommersiellt syfte, sa han.
Lärandet pågår alltjämt och många frågor kvarstår, i stort som smått. Erik gav exempel:
– Vad händer med skogar efter avtalstiden när höga naturvärden utvecklats? Och hur ska själva kreditprodukten se ut – och vilka är finansiärerna?
Per Hedberg, grundare av Treebula (tidigare Virkesbörsen) kunde ge ett par konkreta exempel på det senare, där företaget varit delaktigt.
–Ett ganska okänt telemarketingföretag köpte biokrediter för 50 00 kronor. Satsningen på biologisk mångfald gjorde att de fick ett stort kontrakt, sa han.
Han nämnde också att Microsoft, som har ett datacenter i Gävle, donerat pengar till ett biokreditprojekt i närområdet. Det kallas Fjärilsvägen och är en sträcka längs en skogsbilväg med många hotade fjärilsarter.
Per är positiv till att markägare kan få alternativa inkomster genom att skapa bio- och kolkrediter. Och han tror på att det blir en fungerande marknad.
Håller er informerade, men hoppa inte på tåget för snabbt, var hans råd.
Hans egentliga ämne för kvällen var att sälja virke med konkurrens.
Han påminde om att Sverige gått från prisdike till ”en fantastisk prisutveckling”.
– 2020 åkte jag runt med polacker som kom till Sverige för att köpa virke billigt, sa han.
Sedan dess har priserna på sina håll fyrdubblats. De är nu på en normal nivå, tyckte han. Just nu sker prissänkningar men Per trodde inte på tvärfall, snarare en mjuk nedgång och knappast ner till tidigare bottennivåer.
Att det är besvärligt för sågverken har nog få missat, många sågar med minusresultat
Men skogsägarna bör fortsatt se till att få bra betalt för sitt virke och konkurrensutsätta det, tyckte han.
– Det är inte skogsägarnas uppgift att subventionera industrin. Det är upp till industrin att vara innovativ, sa Per.
Olle Gelin från startupföretaget Air Forestry berättade om systemet för gallring från luften med drönare, det enda i världen. Han visade en film på högkapacitetsdrönaren med diametern 6,2 meter och ett 60 kilo tungt skördaraggregat. Stammarna som hanteras är cirka 20 centimeter i diameter
Projektet är på teststadiet men skarpt läge närmar sig.
Tillståndsprocessen hos Transportstyrelsen har gått bra och Olle pratade om möjligheter till förstagallringar både enligt vanlig urvalsprincip och mer skräddarsydda sådana. Kanske vill man bara plocka ett specifikt trädslag, föreslog han.
Drönarna har enligt honom potential att användas för andra skötselåtgärder, som att plantera och stubbehandla mot rotröta.
Hans gissning är att den kommersiella verksamheten är i gång 2028.
Det blev många frågor från en entusiastisk publik.
I den fanns Liza Ilskog och Lena Richter som nyligen blivit med skog i Pajala. De ser fram emot att vara aktiva skogsägare, och att lära sig så mycket som möjligt. Motorsågskörkort är inplanerat.
Både tyckte att alla föreläsningarna var intressanta men att möjligen drönargallringen var favoriten.
– Positivt att det blir mindre skador på mark och skog och att priset för gallringen kan bli lägre. Det är särskilt intressant för oss i Norrbotten, sa Liza och syftade på långa transportavstånd och lägre virkespriser än i söder.
I publiken fanns Anders Lundin. Han hade förkunskaper i kvällens ämnen men tyckte ändå att en hel del var nytt för honom.
– Jag blev förvånad över hur långt Air Forestry har kommit. I min familj finns skog i Ångermanland vid Höga kusten. Att gallra i de havsnära skogarna kan bli besvärligt, drönargallring där kan bli riktigt intressant, sa han.
KARIN LEPIKKO