Blekinge brukar kallas Sveriges trädgård och även i skogen växer det så att det knakar. Men här har aldrig funnits någon fastighet där forskare och praktiker kan göra försök med olika trädval eller skötselmetoder. Fram till nu.
När stiftelsen Bengt Hansson skogs- och lantbruksstiftelse bildades för några år sedan gick startskottet för att skapa en försöksfastighet i Blekinge. Nu är flera försök anlagda, både av stiftelsens representanter och av forskare från SLU och Skogforsk.
– Vi testar olika träd som ett sätt att klimatanpassa med fortsatt hög produktion, säger Johan Ardegård som sitter i styrelsen och är den som förvaltar skogen.
I år har sommaren varit ovanligt regnig och årsskotten på smågranarna är över en meter. Men i en tid då klimatet förändras är det en utmaning att hålla skogsproduktionen på en hög nivå. Vatten är ofta en bristvara på de här markerna i östra Sverige och det är viktigt att ha alternativ till gran.
– I ett hägn på nästan tio hektar har vi olika barrträd på försök och förra året planterades poppel, säger Johan Ardegård.
Han och Johan Harrysson, som också sitter i styrelsen, ska ha en skogskväll för en grupp från LRF senare den här dagen. SKOGEN får en förhandsvisning av de mest intressanta platserna på den några hundra hektar stora fastigheten Kalleberga som har en medelbonitet på nio och som ligger strax norr om Ronneby.
Barrexot som eget försök
Försöket med barrexoter har Johan Ardegård själv hittat på och studeras inte av några forskare.
– Det är för att sprida riskerna och testa lite nytt, säger han.
Ståndortindex är G36 och i beståndet finns både grön och grå douglasgran, alltså både från kust- respektive inlandsklimat. Den grå är lite mer frosttålig, den gröna växer snabbare men är samtidigt mer frostkänslig, eftersom den har en längre växtperiod.
Här finns också Grandis, som även kallas kustgran. Den kommer liksom douglasgranen från västra Nordamerika.
Trots namnen är ingen av dem egentligen granar, utan arter i barrträdsfamiljen tallväxter.
– Både grandis och douglas är svåra trädslag för de fryser, konstaterar Johan Ardegård.
Tuff start på hygget
Just de här träden har också haft en tuff start på andra sätt, bland annat eftersom de planterades på ett hygge som hade hunnit växa igen av självföryngrad björk.
– De är planterade 2017 och året därpå kom torkåret, så de har haft svåra förutsättningar, men nu tar de sig ganska bra, säger Johan Harrysson.
– Men de har krävt mycket handpåläggning, tilllägger Johan Ardegård.
Strax intill växer sitka, som är lättare att lyckas med än både douglas och grandis, men som inte är så vanlig i Blekinge.
– Sitkan behöver mycket vatten, så den är vanligare i Halland. Men än så länge ser det bra ut här också, säger Johan Ardegård.
Planen är att låta sitkan avverkas efter cirka 40 år och då kanske den klarar sig, trots lite torrare marker.
Det mest säkra kortet bland de exotiska barrträden i hägnet är hybridlärken och även den europeiska lärken, om den nu klarar sig från att angripas av lärkkräfta.
– Lärken är lättetablerad och den behöver man inte heller hägna. Hägnet är mest för douglas och grandis. Problemet är att det är svårt att få tag på lärkplantor, konstaterar Johan Harrysson och Johan Ardegård.
Forskar på vanlig tall
Ytterligare ett barrträdsförsök finns på fastigheten och i detta är forskare från Skogforsk engagerade. Här är det ingen exot som testas utan den vanliga tallen. Den växer utan några frostproblem, i stället är det betande vilda djur som kan orsaka skador. Blekinge är ett av länen med svårast viltbetning, enligt Skogsstyrelsens älgbetesinventering.
– Här är väldigt vilttätt, men det här försöket visar att det går att sätta tall. Vi har inte viltbehandlat alls, säger Johan Harrysson när vi stannar bilen vid en tät tallföryngring som planterades 2018.
Fastigheten är inte certifierad och forskningsförsök har friare ramar för skötseln än vanliga skogsägare. Om det är vad som krävs för att få upp tall i vilttäta Blekinge må vara osagt, men resultatet är än så länge lovande.
Förberedelserna innebar bland annat att allt löv togs bort.
– Vi har inte röjt bort lövet, vi har lövsanerat, säger Johan Ardegård.
Hypotesen är, förklarar han, att om all konkurrens från lövträd försvinner kan tallen snabbt växa sig grov.
– Då blir det så här grova knoppar och det klarar inte djuren att bita av så lätt, säger Johan Harrysson.
Bra mark utan tallboniteter
Det elva hektar stora området har ett bra ståndortsindex, G32. Traditionellt sett räknas det som för bra mark för tall, men fastigheten har egentligen inga tallboniteter så försöket får hålla till godo med en bättre mark.
– Det ska bli kul att se vad det blir av det. Det har ju kommit forskning som visar att tall växer bra på bördigare mark, säger Johan Harrysson.
Vi lämnar barrträden och beger oss mot ett försök med poppel och björk som etablerades förra året. Björken finns egentligen bara med som en jämförelse, det är poppelplantorna som studeras extra noga. Förhoppningen är nämligen att hitta ett bra sätt att etablera poppel på skogsmark. Trädslaget växer ju bra på jordbruksmark, men har vanligtvis svårare att etablera sig på skogsmark, trots bra boniteter.
– Man tror att det är för surt på skogsmark där det tidigare har vuxit gran, säger Johan Ardegård.
Testar vad poppeln kräver
På marken med ståndortsindex G36 har tidigare vuxit gran. Markberedning har genomförts med inversmetod, då en grop grävs i marken och den uppgrävda torvan med mineraljord läggs tillbaka. Vissa poppelplantor får en behandling med biokol och andra med kalk. Några får ingen behandling alls. På så vis hoppas SLU-forskarna kunna se vad som krävs för att etablera poppel på skogsmark.
– Knäcker man nöten med hur man kan få upp poppel på skogsmark, då kan vi få ett nytt lövträd i skogen som vi inte behöver hägna, säger Johan Ardegård.
Alla som har provat ett nytt trädslag vet dock att det kan bli svårt med viltbetningen, oavsett vilket det är. Oftast handlar det om att beståndet är för litet.
– Det krävs två-tre hektar när man testar något nytt, annars blir det nyhetens behag för djuren och det blir betat och fejat, konstaterar Johan Harrysson och Johan Ardegård.
Poppeln har ytterligare en svårslagen egenskap, nämligen att den växer snabbt.
– Det här får vi förhoppningsvis vara med och avverka, säger Johan Harrysson.
Fakta / stiftelsen Bengt Hansson skogs- och lantbruksstiftelse för främjandet av skogsbruk och viltförvaltning är en stiftelse bildad 2017 till skogsägare och skogsbrukare Bengt Hanssons minne. Fastigheten i Kalleberga ägdes av honom fram till hans död 2016.
Stiftelsens mål är att försöka skapa en försöksfastighet i Blekinge som är tillgänglig för skogsintresserade och som ökar kunskapsnivån om den blekingska skogen och skogsskötseln.
Fakta / Fastigheten Kalleberga i Blekinge är på drygt 243 hektar, grandominerad och med goda boniteter.
Under många år brukades den extensivt. En del avverkningar gjordes, men återplantering uteblev ofta. Röjningar och gallringar genomfördes inte.
I dag bedrivs skogsbruket rationellt, men med en inriktning att våga prova nya skötselmetoder och trädslag.
Skogsbruket är inte certifierat och i de fall försöksverksamhet pågår gäller särskilda regler. Vissa områden är brukade på ett sätt som inte är möjligt att genomföra på en vanlig fastighet som måste följa Skogsvårdslagen.
Ett försök är ett hägn på totalt nio hektar med barrexoter. Marken i hägnet har bonitet mellan G32 och G36+. Här finns grå douglasgran (0,3 ha), grön douglasgran (2 ha), sitkagran (2,3 ha), kustgran (2 ha) samt två olika sorters hybridlärk (1 ha vardera).
I en ohägnad tallföryngring på elva hektar är Skogforsks forskare engagerade. Här studeras hur tall klarar viltbete. Boniteten är G32.
I ett hägn på 2,5 hektar med boniteten G32+ studerar SLU-forskare hur poppel kan etableras på mark där det tidigare vuxit gran och där marken därför blivit sur. En ambitiös markberedning (inversmetod) har genomförts och olika typer av askspridning och kalkinblandningar testas.
.