Antalet riktigt gamla träd i Sverige har minskat på grund av det moderna skogs- och jordbruket. Det innebär att de många arter som är beroende av gamla träd minskar i utbredning. För de flesta av dessa arter har vi en mycket begränsad kunskap om vad de behöver för sin långsiktiga fortlevnad.
Victor Johansson från SLU har studerat en av de hotade växtarterna lavar och specialiserat sig i första hand på de arter som är mer eller mindre knutna till gamla ekar. I sitt doktorsarbete har han undersökt vilka egenskaper träden ska ha för att utgöra lämpliga livsmiljöer, hur snabbt lavarna kan kolonisera lämpliga träd och vad som påverkar deras försvinnande.
Victor Johansson och hans kollegor visar att olika arter har olika ålderströsklar för när träden blir lämpliga. En del arter kan kolonisera träd som är 100 år medan andra kräver träd som är äldre än 250 år. Därför varierar antalet lämpliga träd i ett landskap för olika lavarter.
När lavarna väl har etablerat sig på ett träd verkar de sitta kvar tills trädet dör, vilket kan ta flera hundra år eftersom ekar kan bli över 500 år gamla. När antalet gamla träd minskar så minskar också möjligheten att kolonisera nya träd, men eftersom lavarna kan finnas kvar så länge i landskapet dröjer det lång tid innan vi ser resultatet av trädminskningen. Det kan dröja över 200 år.
Dagens brist på unga träd kommer att minska antalet lämpliga träd framöver. Om inte nyetableringen av träd ökar snart kommer åldersglappet att bli för stort och många arter kommer att försvinna helt från vissa landskap. De arter som löper störst risk att försvinna är de som bara kan utnyttja väldigt gamla träd av trädarter som har få lämpliga träd i rätt ålder att finna. Vissa växtarter har dessutom dålig spridningsförmåga.