Genomsnittet för landet, sett till betesskador av älg och andra hjortdjur på unga tallskogar, hamnar på tolv procent. Det är någon procents ökning mot förra året men ryms inom felmarginalen, enligt ett pressmeddelande från Skogsstyrelsen.
Sedan 2016 har årsskadorna varierat mellan tio och tretton procent. Alltså har det varje år varit långt till målet på maximalt fem procent.
Variationen är dock stor mellan länen, visar Äbin. Årets skador summeras till mellan åtta och arton procent beroende på var i landet tallskogen finns.
Skogsstyrelsen nämner att betesskadorna ger förluster för såväl enskilda skogsägare som samhälle. Dessutom påverkar ett högt betestryck skogens kolinlagring negativt och försämrar möjligheten för trädslag som är viktiga för den biologiska mångfalden att kunna växa upp.
De faktorer som i huvudsak påverkar skadenivåerna är mängden foder och antalet vilda hjortdjur, fortsätter man.
– Den åtgärd som ligger inom Skogsstyrelsens ansvarsområde för att minska skadorna är att öka mängden foder för de vilda hjortdjuren. Det kan framför allt göras genom ökat antal tallplantor och ökad mängd betesbegärliga lövträd. Större variation är viktigt också för att öka möjligheten för skogar att växa upp i ett föränderligt klimat med riskfaktorer som storm, torka och insektsangrepp, säger viltspecialist Ebba Henning Planck.
Tall är viktigt foder för hjortdjuren. Positivt är att skogsägarna tenderar att beskoga torra, så kallade tallmarker, alltmer med tall visar inventeringarna. Årets resultat för detta är 83 procent, vilket är över målet som är 80 procent
Men förutom att öka fodermängden i skogarna anser Skogsstyrelsen att antalet vilda hjortdjur behöver minskas där betestrycket är högt.