LRF skjuter in sig på att de fem vattenmyndigheterna vill ha konkreta krav på kvaliteten i 26 500 sjöar och vattendrag. EU nöjer sig egentligen med åtgärdsprogram som bara strävar i riktning mot bättre vattenkvalitet. Med den svenska modellen visar det sig först efteråt vilka vattenvårdande insatser som krävs. För skogsbruket kan det till exempel bli oväntade krav om frizoner runt vattendragen för skogliga åtgärder. Skogsbruksåtgärderna i landet berör 500 mil rinnande vatten varje år. Till det kommer sjöar och hav.
I en debattartikeln begär LRF tillsammans med Sveriges Kommuner och Landsting att kraven omformas till målsättningar.
Branschorganisationen Skogsindustrierna skriver i ett skarpt formulerat remissvar att deras medlemmar är mycket oroliga. Man riktar hård kritik mot hela genomförandet av det nya vattenförvaltningssystemet. ”Ambitionen har varit för högt ställd, tidspressen alltför stor och tolkningen och tillämpningen av regelverket alltför snårig och förvirrande.” Nu fungerar inte samverkan med olika intressen, kunskapsunderlaget är för dåligt och det saknas kostnadsanalyser.
Skogsindustrierna vill att man även använder möjligheten att ge långsiktiga undantag för kvaliteten i vissa sjöar. Och dessa undantag bör baseras på branschekonomiska grunder, inte bara på samhällsekonomiska.
Kraven på ökat vattenskydd styrs av de så kallade miljökvalitetsnormerna. Dels bedöms vad som är aktuell status, dels vilken statusnivå som ska uppnås till 2015. Men normerna bygger på ett antal osäkra bedömningar som är omöjliga att förstå för en oinvigd. Databristen är dessutom uppenbar menar Skogsindustrierna och kräver att statusen ska kunna betecknas som okänd om den är det.
Den första september går remisstiden ut för EUs vattendirektiv. Alla som vill kan ännu några dagar ge sitt eget remissvar på www.vattenmyndigheterna.se.
I december ska vattendelegationerna fatta beslut.
— Låt regeringen ta över så att det blir politiska avväganden, begär LRF. Och skjut på beslutet ett år!
Text: Bengt Ek bengt@skogen.se