Inventeringen mäter bland annat kvalitetsnedsättande betesskador på tall som de vilda hjortdjuren orsakar. Skadorna orsakar stora virkesförluster.
För att skatta skadorna använder sig Äbin av stickprov på provytor. Ett problem har varit att resultaten i vissa områden varierar stort mellan åren.
Variationerna har inte gått att förklara med exempelvis ändrad förekomst av vilda hjortdjur, fodertillgång eller olika väderförhållanden.
Årsvariationer är typiskt för stickprovsundersökningar. Men Skogsstyrelsen har ändå velat se om de går att minska. SLU fick därför i uppdrag att utvärdera och eventuellt komma med förslag på förbättringar.
Det har nu gjorts och bland annat föreslås att inventerarna ska kunna besöka samma inventeringsrutor varje år, ha en jämnare geografisk spridning på rutorna eller utgå från var det finns mest ungskog. Idag väljs inventeringsrutorna med ett slumpmässigt urval.
Att öka storleken på stickprovet skulle kunna minska felmarginalen men det är en kostsam lösning, visar utvärderingen. Det krävs en fyrdubbling av stickprovsstorleken för att halvera medelfelet, vilket blir oerhört kostsamt. Idag inventeras cirka 45 000 ytor varje år, fördelat på cirka 12 500 ungskogar över hela landet.
– Oavsett metod kommer det finnas felmarginaler, som i alla stickprovsundersökningar, men givetvis behöver vi hela tiden arbeta för att minska dem. Nu får vi titta på förslagen från SLU och se hur vi ytterligare kan förbättra inventeringen inför 2025 års inventering, säger Neil Cory, dataanalytiker på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Under 2024 kommer dock inte inventeringsmetoden att förändras.
Om Äbin (älgbetesinventeringen): ett av flera underlag som används inom älgförvaltningen som grund för hur många älgar som får skjutas. Resultaten inom vissa älgförvaltningsområden kan visa en relativt stor variation av skador från år till år. För att utjämna dessa variationer har resultaten presenterats som treårsmedelvärden. Man har också redogjort för felmarginaler.