Var vänlig ladda om sidan
Tidsbegränsat erbjudande

Första månaden för 9 kronor! Prenumerera på Tidningen SKOGEN och lås upp skogliga nyheter varje dag. I över 110 år har vi bevakat svensk skogsvård, virkesmarknad och skogsteknik.
- Första månaden för 9 kronor
- Fri tillgång till dagliga skogsnyheter och kurerade nyhetsbrev
- Medlemskap i Föreningen Skogen
Redan prenumerant?
Stackmyran är en väldigt vanlig art i svensk skog och just därför har den en viktig roll att spela för biologisk mångfald.
– Eftersom de är så otroligt många har de också en stor påverkan på andra arter. Den är ett rovdjur och äter till exempel upp skadedjur, vilket kan vara positivt för träden, säger Therese Löfroth, biolog vid SLU i Umeå, som medverkade på Höstexkursionen.
Hon forskar bland annat om biologisk mångfald, död ved och bevarandebiologi och är en av författarna av en studie från i fjol som visade att myror vantrivs i rena contortabestånd. Antal stackar per hektar var bara hälften jämfört med i en vanligt tall- eller granskog. Forskarna hittade heller inga eller väldigt få myror uppe i träden.
Bland annat kan storleken på barren kan ha betydelse.
– Myror anses vara väldigt starka, men contortans barr är större och tyngre än vanlig tall eller gran. Det gör det svårare för dem att bygga stackar, säger Therese Löfroth.
Ännu viktigare kan vara att bladlöss inte heller trivs i contortaskogar. Myror hämtar mycket av sin näring från lössens sockerlösning.
– I en contortaskog märks en citrusaktig doft. Det kan vara kemin i barren som lössen inte gillar, säger Therese Löfroth.
Att ljusinsläppet är mindre än i tallskog påverkar myrorna negativt, medan andra arter gynnas.
– Det som det blir mer av är husmossa och väggmossa på grund av att det blir mörkare, säger Therese Löfroth.
Läs också: SCA behåller sin contorta
Contortakritiken: Avveckla alla bestånden
