Ny kunskap om lignin gör att forskare kan göra så att växter återhämtar sig bättre från torka. Detta utan att växtstorlek eller fröavkastning påverkas. Bakom upptäckten att genetisk modifiering av lignin är möjlig står forskare från universitet i Stockholm och Tokyo.
Fyndet går tvärt emot en tidigare uppfattning om att lignin saknar en kod likt den som finns i DNA eller proteiner. Den nya studien visas att det finns en sorts kemisk kod för lignin. Resultaten publiceras i tidskriften The Plant Cell och skulle kunna användas inom både jord- och skogsbruk för att tackla framtida klimatutmaningar, skriver Stockholms universitet i ett pressmeddelande.
–Det krävs bara en enkel kemisk förändring; att en enda väteatom överförs från alkohol till aldehyd för att göra växter mycket motståndskraftiga mot torka under förhållanden där alla alkoholrika växter skulle dö, förklarar Edouard Pesquet, docent i molekylär växtfysiologi och en av forskarna bakom studien.
Lignin är den näst vanligaste biopolymeren och motsvarar cirka 30 procent av det totala kolet på vår planet. Ligninet tillåter växter att leda vatten och stå upprätt och utan lignin skulle växter varken kunna växa eller överleva.
– Dessa resultat förändrar vår syn på hur lignin och vatten leds i en växt. De öppnar också upp för möjligheter att använda ligninkoden till att förbättra grödor och träd för att hantera problem med vattentillgång. Modifieringen av ligninkemin på cellnivå är en mekanism som kan göra det möjligt för växter att växa, återfukta sig och stå emot påfrestningar från klimatförändringar, säger Edouard Pesquet.
Delphine Ménard som är forskare vid Institutionen för ekologi, miljö och botanik (DEEP), Stockholms universitet, förklarar lignins funktion.
–Växter är uppbyggda av många olika typer av celler, några av dem är förstärkta med lignin och sätts samman med varandra för att bilda ett rör som leder vatten, som ett sugrör för att dricka en drink. Lignin är så starkt att rörcellerna kan motstå vakuum medan andra celler blir helt tillplattade, säger hon.
Till artikeln i The Plant Cell