Försäkringen blev guld värd 

3 februari Gudrun fällde en tredjedel av skogen på godset Hjuleberg och försäkringen blev betydelsefull. Skötseln har påverkats i stormarnas spår, bland annat planttäthet och omloppstider, men granen är fortfarande nummer ett här. 

Försäkringen blev guld värd 
Viktor Mallander och Gustaf Treschow berättar om förändrad skogsskötsel på Hjulebergs gods efter Gudrun. Foto: Ulla Sundin Beck.

Låst artikel för våra prenumeranter

Du är inloggad på Skogen, men du saknar behörighet till detta material.

Vänligen besök din profilsida för att se vilka av våra produkter som du har tillgång till samt mer information.

Skulle uppgifterna inte stämma på din profilsida – vänligen kontakta vår support.

Var vänlig ladda om sidan

Vi kunde inte säkerställa om du är inloggad eller inte. Var vänlig ladda om denna sida.

Vill du läsa hela artikeln?

Föreningen Skogen

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.

  • Tillgång till artiklar på skogen.se
  • Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
  • E-tidning
  • Mediaarkiv
Se prenumererationserbjudanden här Köp prenumeration här

Redan prenumerant?

Prenumererar du redan på Tidningen Skogen? Då loggar du in på ditt konto här:

På egendomen Hjuleberg i de halländska granskogarna nära Falkenberg tog Gudrun nästan en tredjedel av den produktiva arealen. Ungefär 400 hektar blåste ner, en volymuppskattning är 110 000 kubikmeter.  

Sedan dess har Gustaf Treschow tagit över godset efter sin far och i dag äger han och förvaltar 1 400 hektar produktiv skog.  

Lyckligtvis hade de skogsförsäkring, berättar han.  

– Pappa var klok. Ersättningen som föll ut kunde investeras i bland annat köp av ny skog, säger Gustaf Treschow.  

Den skogen några mil inåt landet och har varit en viktig tillgång. Extra värdefull blev den när familjen tog sig igenom generationsskiftet och nu ägs den av Gustafs syskon.  

Allt sammantaget gav försäkringen nya möjligheter och fler alternativ för framtiden. Att vara oförsäkrad är inte något alternativ, anser Gustaf, även om premien är mycket högre nu, efter Gudrun.  

– Jag förstår att det är en stor årlig peng för en markägare, men när katastrofen händer och om du är oförsäkrad tror jag du bittert ångrar det. Försäkring är självklar, i synnerhet här på Hjuleberg där skogen är ryggraden i fastigheten. Det är där värdet finns, säger han. 

Gustaf visar runt på fastigheten i spåren efter den stora stormen tillsammans med Viktor Mallander, som delar sin tid mellan att vara inköpare på Sydved och produktionsledare på Hjuleberg. De tar oss bland annat till ett lärkbestånd som planterades samma år som Gudrun och som har gallrats två gånger,  2017 och 2021.  

Gustaf Treschow, i förgrunden, och Viktor Mallander.

Enstaka gamla rotvältor syns mellan den pigga lärken. Det är synliga minnen från stormen. 

– Enligt kartorna var det åkermark här på 1960-talet. Sedan planterades gran och under Gudrun blåste den ner. Då blev det lärk, säger Gustaf.  

För honom är skogen på Hjuleberg både barndomsmiljö och vuxenansvar. Han var tonåring när Gudrun blåste över här, men han minns natten: 

– Pappa, en av mina bröder och jag hälsade på vänner i Skåne och skulle titta på en ishockeymatch. Men vid periodpaus började taket att gunga på arenan, matchen fick avbrytas och motorvägen norrut hem visade sig vara avstängd. 

Dagen efter tog de sig hem, men vid Hjuleberg låg många alléträd ner. De fick ställa bilen en bit från hemmet och mer eller mindre krypa genom allén, berättar Gustaf.  

Det fanns ingen el eller telefon och det var mörkt. 

– Det dröjde månader innan vi egentligen förstod omfattningen av det som hade hänt. Man kom inte ens åt att inventera. Det fanns vägar som inte kunde användas på ett år innan entreprenörerna hade varit där med sina maskiner. 

Pappa hyrde ett flygplan för att få överblick, men trots det var det svårt att orientera sig. Allt såg annorlunda ut, berättar Gustaf. 

Han fick trots sin ungdom också hjälpa till med efterarbetet och han minns tydligt kartorna över stormens framfart på fastigheten. Efter några veckor hade man lyckats markera i olika färger var bestånden låg ner och var de var skadade i lägre grad.   

– Jag minns de där kartorna för vi behövde flera och jag kopierade dem. Det var som en seger när det gick framåt och vi kunde bocka av allt eftersom bestånden upparbetades.  

En och annan rotvälta syns fortfarande, 20 år efteråt.

Efter Gudrun och stormen Per som kom två år senare ser skogsbruket delvis annorlunda ut på Hjuleberg än det gjorde innan. Viktor Mallander på Sydved berättar: 

– Tidigare satte vi kanske 3 000 till 3 500 plantor per hektar. Nu siktar vi på drygt 2 500. Målet är att ha 2 500 stammar vid första gallringen för att göra ett bra urval, säger han.  

– Gallringen ska helst vara klar innan granbestånden når tjugo meter och vi kortar omloppstiderna från kanske 75 till 85 år till 50 till 60 år. 

En del lärk planterades alltså i hopp om att den ska vara mer stormfast, men även den drabbas.  

– Det kom en liten storm förra hösten, då började det blåsa ner en del ströträd. Efter det har enstaka lärkar blåst ner när vindstyrkan är hög, säger Gustaf som själv var med och planterade lärk. 

Han tror att lärken växer så bra ovan jord att den kanske inte riktigt hinner med att sätta rotsystemen. Jämfört med Gudrun är några nedblåsta lärkträd dock ingenting. 

Plantvalet har inte påverkats i någon högre grad. Där är det snarare certifieringsreglerna som påverkar mest.  

– När Gudrunhyggena skulle planteras fick man nästan ta det som fanns av plantor. Men taket på fem procent exoter hindrade mer utländska trädslag, säger Viktor Mallander. 

Lövinslaget har ökat en smula i markerna, men det handlar mest om naturliga uppslag som har lämnats kvar. 

– Vi har satt en del hybridasp och lite sitka, men det primära är gran.  

På Hjuleberg är det inget som slår granen.  

– Den växer som gräs – och den är försäkrad, säger Gustaf Treschow och Viktor Mallander med en mun.  

Läs mer På nästa sida berättar försäkringsförmedlaren Claes Hugemark om hur Gudrun påverkade försäkringsbranschen. 

Läs mer: Göte fick såga sig fram 

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Lars återvänder till Naturskog
SkogsJobb