Granar från både Sverige och Norge har jämförts och en slutsats är att ”cellväggstjockleken är den främsta orsaken till att celler i veden kollapsat och i vissa fall resulterat i synliga torksprickor”, skriver Skogforsk på sin sajt.
”I färsk splintved från träd med tunn cellvägg och oregelbunden ligninfördelning i cellväggen kunde ljusa band ses. Dessa band skulle kunna användas för att identifiera träd med anlag för torkstress”, skriver man vidare.
Förutom skador på växande granar innebär enligt Skogforsk de tunna cellväggarna även större risk för sprickbildning i torkningsprocessen vid sågverken.
I ett varmare klimat med risk för fler och kanske längre torkperioder skulle risken för torkstress och i förlängningen sprickskador kunna öka, men
det kan också finnas sätt att förebygga. Ett sätt är genom förädling. Eftersom tjockleken på cellväggarna är starkt genetiskt styrd kan man försöka gynna den egenskapen vid förädling av plantmaterial. Dessutom har tjockleken på cellväggarna ett starkt samband med vedens densitet, så träd med låg densitet bör tas bort vid förädling.
Även ståndort kan påverka riskerna. Skogforsk skriver: ”I södra Sverige har mycket gran planterats på marker där tall vore det rätta trädslaget. Dessa bestånd löper sannolikt en ökad risk för att drabbas av torkstress och stamsprickor i framtiden.”
SKOGEN 8/2018