Matilda Kihlgren går gymnasieutbildning med inriktning på skog och maskin. Framtiden på arbetsmarknaden kunde kanske förefalla säkrad, men karriären som skogsmaskinsförare kan hindras av att Matilda är för kort. Med en längd på 163 centimeter når hon inte riktigt ner till golv och pedaler, inte ens om stolens luftfjädring töms helt och hållet till lägsta läget.
Dessutom – när förarstolen töms på luft blir den utan fjädring och därmed helt stum. Dess komfort kan närmast liknas vid en pinnstols.
– Och när benen inte kan ta riktigt stöd mot golvet så stasas de efter en kort stund, säger Matilda och reser sig upp för att undvika obehagskänslan.
Inte ens när förarstolens luftfjädringssystem är helt tömt når Matilda Kihlgren pedalerna. Även sitsens utformning och längd gör att stolens ergonomi inte fungerar som det är tänkt. Sittdynan kan endast förlängas framåt, inte göras kortare, vilket innebär att personer med Matildas längd helt enkelt inte kan komma tillräckligt långt bak i stolen för att kunna avlasta rygg och axelparti mot ryggstödet.
Matilda konstaterar kritiskt att föraren bör vara uppåt 175 centimeter lång för att stolens komfortsystem och inställningsmöjligheter ska fungera ordentligt. Medellängden för tjejer i åldersgruppen 16 till 24 år är ungefär 167 centimeter i dag, säger hon, så problemen berör alltså en stor grupp.
Läs hela artikeln i SKOGEN 4/2020.
SKOGEN-numret finns att läsa digitalt – som prenumerant eller lösnummer