Framför bildskärmen sitter skotarföraren Sören Pettersson tillsammans med de två instruktörerna Anders Mörk och Roger Berger. Koncentrerat tittar de på den alldeles nyinspelade filmen, den är bara 30 minuter gammal. Nu visas den upp i den provisoriska premiärbiografen — en koja i skogen utanför Uppsala. Precis som i modern elitidrott analyseras varje liten rörelse — in i minsta detalj.
— Här rör du kranen lite för yvigt och lyfter den onödigt högt, säger Anders Mörk. Den ska alltid gå kortast möjliga väg. Och du ska bara lägga ner kranen som den är när du kör till nästa uppställningsplats. Låt virket ligga kvar i gripen — då kan du öppna gripen och lyfta kranen i ett enda moment vid nästa lastplats. Du slipper offra tid på att lägga ner den tomma gripen.
Filmstudien ingår i ett nytt forskningsprojekt vid Skogforsk. Man testar bränslesnål körning på skotare, så kallad ”eco driving”.
I andra branscher har man mycket goda erfarenheter av det här. En förare av en lastbil eller en buss kan lätt sänka bränsleförbrukningen med 10 procent bara genom att köra mjukare och undvika onödiga bromsningar och accelerationer. Samma gäller för entreprenadmaskiner. Många företag utbildar därför nu sina förare i eco driving.
Kan det här vara något också för skogsmaskiner? Det är den övergripande fråga som Skogforsks studie ska ge svar på.
Det är ett imponerade team man har samlat ihop. Skotarförarna är två av Sveriges mest erfarna, Sören Pettersson och Nisse Lindblom. De kör normalt slutavverknings-skotare åt Sveaskog i Skinnskatteberg. Tillsammans har de runt 70 års erfarenhet av skotning! De har tagit med sig ”sin” skotare, en Timberjack 1710 D, ner till Jällaskolan utanför Uppsala.
Och så är det två instruktörer, Roger Berger som arbetar med utbildning i Eco Driving, bland annat för entreprenadmaskiner, och Anders Mörk, som är proffsinstruktör för skogsmaskiner.
I teamet finns också tre forskare från Skogforsk. De klockar varje arbetsmoment som skotaren gör och registrerar bränsleåtgången. Och inte nog med det: på plats är dessutom hela fyra kameramän som filmar skotarens arbete längs den 600 meter långa slingan i skogen. Framför allt filmas lastplatserna, där totalt 17 kubikmeter grovt talltimmer ska lastas.
Skotarens bränslesystem har kopplats om inför studien. De ordinarie bränsleslangarna har tagits bort, i stället har en lös bränsledunk kopplats till motorn. Dunken vägs innan varje testkörning och sedan direkt efter. Man kan därför på centilitern när veta hur mycket diesel som har gått åt.
Studien började med att de två testpiloterna fick köra var sitt varv på slingan utan någon utbildning. Direktivet de fick var enkelt: kör precis som vanligt.
Körningen filmades och analyserades av instruktörerna. Förarna fick sedan individuellt anpassade råd för hur de ska kunna köra mer bränsleeffektivt. Därefter fick de träna in det nya arbets-sättet under några timmar.
Och nu är det alltså dags för den första examen. Sören Petterson ska ut på sin första ”snålrunda” i skogen. Det är fyra saker han har fått i uppgift att tänka på:
Lyft inte kranen i onödan. Gå alltid kortast tänkbara väg.
Låt virket ligga kvar i gripen när du kör till nästa uppställningsplats.
Lasta mer på sidorna av lastutrymmet — lägg inte allt i en hög i mitten.
Börja inte köra samtidigt som du lyfter virke — gör en sak i taget, då kan motorn arbeta lugnare.
Dunken är påfylld och vägd. Dessutom har skotarens arbetsvarv sänkts — från 1200 rpm ner till 1100.
Första gången, när Sören körde som vanligt, tog rundan 21,5 minuter, och det gick åt 5,5 liter diesel. Ska han kunna slå det?
Där är han igång. Snabbt kör han över grusplanen— och utnyttjar listigt rörelseenergin genom att rulla en bit in i skogen innan han lägger in lågväxeln. Varje moment klockas och arbetet filmkamerorna går.
Efter 21,3 minuter är han klar. Då ligger alla 17 kubikmetrarna snyggt i en välta på grusplan. Det har gått 12 sekunder snabbare, och ändå har han bara gjort av med 5,1 liter diesel, visar det sig när tanken kontrollvägs. En ren vinst på fyra deciliter — det motsvarar nästan tio procent.
När de nya filmerna analyseras får Sören Petterson beröm.
— Här ser man att du verkligen tänker på kranens väg. Och du kommer ihåg att inte tömma gripen mellan lastplatserna. Bra. Du lastar virket på sidorna, precis som vi sade, bra, säger Anders Mörk.
Det är dags för Nisse Lindholm att köra sin examensvända. Det är lite laddad stämning — det här är en man med tävlingsinstinkt, det märks. Han kommer iväg bra, lastningen går bra, instruktörerna ser mycket belåtna ut. Nu är det bara sista körningen fram till avlägg kvar — då händer det. Skotaren kommer lite för snävt in mot ett vägträd. Han måste backa och räta upp ekipaget.
— Du förlorade 15—20 sekunder på det där trädet. Det kostade uppskattningsvis 8 cl diesel, säger Anders Mörk. Nu fick du lite högre förbrukning än första varvet, men då körde du å andra sidan helt felfritt, så egentligen är det här också en liten besparing.
Studien pågår i tre dagar och förarna hinner köra ett par rundor till för att testa olika körsätt och kraninställningar.
Som ett genomsnitt pekar studierna på en möjlig besparing på cirka tio procent jämfört med de första körningarna, innan utbildningen.
Claes Löfroth vid Skogforsk är entusiastisk:
— Här har vi två av Sveriges skickligaste och snabbaste skotarförare. Genom att trimma teknik och körsätt kan de sänka bränsleförbrukningen med runt tio procent — utan att förlora i produktion. Gissningsvis är potentialen ännu mycket större för mer ovana maskinförare.
— Jag tror att bränslesnål körning kan bli något stort i skogsbruket, säger han. Säg att en skotare gör av med 40 000 liter diesel per år. Kan man efter en så här kort utbildning minska förbrukningen med 4000 liter per år så är det ju en jättevinst, både ekonomiskt och för miljön.
— Samtidigt ska vi komma ihåg att det här bara är en pilotstudie. Vi vet inte exakt vilka av de åtgärder vi har satt in som har givit de största effekterna — är det varvtalet, är det körsättet, är det kranarbetet? Vi ska analysera siffrorna och hoppas kunna göra nya studier. För helt klart är ju potentialen är mycket stor!
Kanske finns det fler vinster med bränslesnål körning. Det tror i alla fall Petrus Jönsson vid Skogforsk:
— Helkroppsvibrationer är det största arbetsmiljöproblemet för en skotarförare i dag, säger han. Jag tror förare som kör bränslesnålt automatiskt får ett lugnare arbete och därmed mindre vibrationer. Vi vet att det är så för schaktmaskiner, det har man kunnat visa i studier. Vi mätte vibrationerna under skotarstudien. Resultaten är inte färdiganalyserade men siffrorna indikerar helt klart en förbättring.
Det skulle också vara spännande att se på hela drivningskedjan, menar Petrus Jönsson. Kanske går det att spara ännu mer bränsle totalt om skördaren förbereder och underlättar skotarens arbete bättre.
Claes Löfroth avslutar med att skicka ett budskap till skogsbruket:
— Erfarenheten från andra branscher är att det går bra att sänka bränsleförbrukningen under en kortare period. Sedan, när projektet går över till vardag, brukar förbrukningen krypa upp igen. Ska man lyckas på längre sikt, måste man hålla frågan levande och se till att förarna får en rimlig andel av den vinst de skapar genom att köra snålare!
Efter en vecka ringer SKOGEN upp Sören Pettersson för att höra om han tillämpar något av det han lärde sig i Uppsala, nu när han tillbaka i sitt ordinarie arbete:
— Jo, säger han, jag försöker att tänka på det. Jag undviker att lyfta tungt och köra samtidigt. Jag såg ju hur mycket bränsle det drog när jag gjorde det under testet. Sedan var det ju smart det där att inte tömma gripen mellan varje körning. Men jag måste tänka aktivt på att göra rätt, det är så lätt att falla tillbaka och göra som jag alltid har gjort.
Dessutom har han behållit det lägre varvtalet, och så fick han tips på en ny inställning av kranen när han var nere i Uppsala.
— Kranen reagerar mer direkt nu, det är mindre fördröjning. Det känns ovant men det känns bra, säger Sören Pettersson.
Text: Carl Henrik Palmér
Ur SKOGEN 8/07