En ny tolkning av Artskyddsförordningen har plötsligt gett staten redskap att med hänvisning till relativt vanligt förekommande arter, stoppa allt skogsbruk – utan att markägarna får någon ersättning. En konfiskering av privat egendom, skriver Monica Didriksson och Erik Evestam, bägge från LRF, i Skogsaktuellt.
Samtidigt pågår en utredning som ser över ett system där miljöorganisationer får rätt att överklaga enskilda markägares åtgärder i skogen, framförallt avverkningar.Detta kallas för talerätt och det kanske låter bra som en bra princip. Att medborgare och organisationer får tycka till om det som händer i samhället är ju en grundpelare i demokratin.
Men det här handlar inte om rätten att tycka, tänka och skriva. Det här handlar om en förstärkt möjlighet att göra formella överklaganden av fattade beslut. Det närmaste exemplet som förskräcker är de juridiska turerna kring rovdjursförvaltningen där föreningar – små som stora – ges möjlighet att stoppa demokratiskt fattade beslut i riksdagen.
Att flytta över detta system på 60 000 avverkningsanmälningar skulle uppmuntra rättshaveristiska kampanjer som förlamar rättssystemet. Det skulle också flytta makten bort från riksdag, regering och myndigheter – till organisationer som inte behöver ta något formellt eller ekonomiskt ansvar för den oreda de ställer till med.
Om något liknande föreslogs i övrigt näringsliv så skulle det avfärdas omedelbart.