Flerartsförvaltning utgår från helheten

I dag betar ofta fyra-fem olika arter klövvilt i samma område, och en del av dem breder ut sig norrut i stigande takt. Det betyder att det behövs nya förvaltningsstrategier som tar hänsyn till alla viltarter och deras påverkan på skogsbruket. Därför arbetar forskare med att ta fram kunskap som grund för flerartsförvaltning, där arter alltså förvaltas i förhållande till varandra.

– Ekologi är sällan enkelt. Vi behöver förvalta hela klövviltsamhället, inte bara fokusera på en art, säger Fredrik Widemo som är viltforskare på SLU.

Olika arter påverkar varandra och om det kommer kronhjort till skogar där bara älgar och rådjur betade tidigare kan man inte bara fortsätta att förvalta dem som om kronhjorten inte fanns, förklarar han.

– Nu ska flera djur dela på samma mängd mat. Det kommer att påverka både djuren, skogs- och jordbruksskador och möjligheter till rekreation och jakt. Då behövs en flerartsförvaltning, där arterna förvaltas i förhållande till varandra.

Förvaltningsformen gör det möjligt att skapa balans i ekosystemet och viltets påverkan på det. Man kan göra en flerartsförvaltning för bara klövvilt, men andra arter kan också ingå, även fåglar och rovdjur.

– Vi behöver en flerartsförvaltning och den insikten är inte helt spridd, säger Fredrik Widemo.

Han var en av forskarna som deltog i de två forskningsprojekten Beyond Moose och Governance som leddes av Naturvårdsverket.  I Beyond Moose studerades flerartsförvaltningens ekologiska aspekter, alltså hur klövviltets födoval och betande påverkar skogs- och jordbrukslandskapen.

I Governance låg fokus på samarbetet mellan markägare, intressegrupper och andra aktörer om hur klövviltet ska förvaltas.

Båda projekten sammanfattas i en rapport som kom i fjol, ”Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt”.

– Detta är de första projekten där man försökt ta ett helhetsgrepp på klövviltet.  Det är ingen tvekan om att flerartsförvaltning är rätt väg, men det blir diskussioner om på vilket sätt man ska gå till väga, säger Fredrik Widemo.

I dag finns endast lagstadgad förvaltning av älg och kronhjort. Arbetet sker inom den nya älgförvaltningen som infördes 2012. Alla som medverkar här måste ta hänsyn till varandras intressen och göra avvägningar mellan skogsbruk, jakt, trafiksäkerhet med mera. Målet med förvaltningen är en älgpopulation i balans med betesresurser och minskade betesskador, men det är svårt att nå utan att ta med annat klövvilt i bilden.

Enligt forskarna är en av älgförvaltningens utmaningar bristen på tydlighet, både i policy och mål. Förvaltningen är uppdelad i olika nivåer, men relationen mellan nivåerna är otydligt definierad. För att uppnå målen bättre måste ekologiska mål kopplas ihop med andra faktorer som fodertillgång och konkurrens från annat klövvilt, anser forskarna bakom rapporten. Viltförvaltningen måste även anpassas efter regionala och lokala förhållanden.

Fredrik Widemo anser att tidigare forskning fokuserat för lite på fodertillgång. Tillgången på viltfoder måste vara god för att betestrycket på tall och andra växter ska minska. Vid konkurrens om bärris, till exempel, kan betesskador på tall öka. Skötselåtgärder som leder till minskning av bärris ökar alltså betestrycket på tall.

– Utan foderövervakning är det svårt att göra bra avvägningar inom förvaltningen, men i dag saknas till stor del övervakning av fodertillgång. Ett foderövervakningssystem bör utvecklas för att hålla koll på födoväxter och kontrollera födoval, som påverkas vid förändringar i jord- och skogsbruk.

På Länsstyrelserna finns förvaltningsdelegationer med representation från olika aktörer. I en del län finns redan flerartsförvaltning. Det bygger på frivillighet, förutom vad gäller älg och kronhjort. Markägaren och jaktlaget bestämmer hur mycket annat klövvilt man ska skjuta av. 

Jakten på de stora rovdjuren är däremot starkt uppstyrd. I norr ingår ofta älg och rovdjur i flerartsförvaltningarna, i söder älg och annat klövvilt.

Viltförvaltning ska baseras på aktivt lärande, säger forskarna. Att prova olika åtgärder bygger successivt upp kunskap och erfarenhet. Det är även viktigt att förvaltningen är adaptiv, alltså anpassningsbar, så att den snabbt kan anpassas till förändringar i viltstammen.

 – Man kan inte minska skogsskadorna effektivt bara genom att bara skjuta mer älg. Man måste reglera de andra viltstammarna också och se till att det finns tillräckligt med mat till klövviltet, säger Fredrik Widemo. 

LÄS MER I kommande nummer av SKOGEN kan du läsa mer om flerartsförvaltning. Dels hur du själv kan praktisera helhetssynen, dels hur förekomsten av rovdjur påverkar förvaltningen.

VILDSVIN OCH HJORT FALLER UTANFÖR

• I dag finns endast lagstadgad förvaltning av älg och kronhjort. Där ingår inte arter som exempelvis vildsvin och dovhjort som båda har ökat i antal i modern tid.
• Enligt den nationella förvaltningsplanen ska vildsvinsstammen halveras, men det finns inga regler för hur det ska gå till. Älgförvaltningen har en helt annan organisation och uppstyrning. Vildsvin är svåra att inventera, vilket gör det svårt att avgöra hur många som kommer att finnas efter avskjutningen.
• Den svenska vildsvinsstammen har dock minskat på senare år, i många länder ökar den.
• Dovhjort har liksom kronhjort ökat starkt sedan 2005 och har på många håll orsakat mer jordbruksskador än vildsvin. Den förflyttar sig inte mycket i landskapet, vilket leder till hög täthet i vissa områden. Att skadorna ofta är lokala gör problemen svårlösta. Vissa gårdar drabbas hårt, medan grannar inte påverkas alls.
• För att lösa problemen krävs ett gott samarbete mellan markägare, jägare och andra aktörer och detaljerad inventering av både populationer och skador.

FORSKARNAS SLUTSATSER

Forskarna bakom rapporten ”Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt” identifierar fler brister i dagens viltförvaltning än dem som nämns i artikeln. De skulle kunna åtgärdas genom mer flerartsförvaltning.

ROVDJUR Aktiv flerartsförvaltning som inkluderar varg och andra rovdjur lyfts fram som en nyckelstrategi för att effektivt hantera viltskador. Det inkluderar även noggrann djur- och skadeinventering.

ÖVERVAKNING Viltövervakning är avgörande för uppskattning och hantering av viltskador. Där det finns flera hjortarter är det svårt att inventera via spillningen som kan vara svår att skilja på. Viltkameror och reproduktionsdata är bättre. Skogsstyrelsens Älgbetesinventering (Äbin) behöver ses över för att säkerställa att resultaten visar faktiska förändringar i skadenivåerna.

VILTFODER God tillgång på viltfoder minskar betestrycket på tall. Tallskadorna minskas även med högre stamantal vid föryngring. På åkrar kan val av gröda och skrämselåtgärder ha effekt. Analyser visar att när mängden tallfoder ökar minskar betningsskador på tallen. I områden med mycket hjort och rådjur kan förekomsten av detta vara viktigare än älgtätheten.

SNÖDJUP I områden med djup snö är skador på tall större.

LÄS MER Rapporten ”Adaptiv sam- och flerartsförvaltning av klövvilt”.