På mark som är bäst lämpad för tall planterar många skogsägare gran, bland annat på grund av risken för betesskador.
Det är en drastiskt förändring med många konsekvenser.
Lisa Petersson vid SLU Skog Alnarp SLU (Sveriges lantbruksuniversitet) har gjort en detaljerad, jämförande studie mellan likartade skogar av gran och tall.
En förväntad effekt är att den uthålliga tillväxten blir sämre om gran planteras på tallmark. Tallskogen släpper ner mycket mer ljus till marken, vilket också märks på floran. Där breder blåbärsris och andra kärlväxter ut sig mer jämfört med de täta granskogarna, berättar hon i ett nyhetsbrev från SLU Alnarp.
Ett förvånande resultat är att markfloran visserligen är rikare i tallskogen, men antalet arter är större i granskogen. Det gäller mossor, kärlväxter samt fågelarter.
– Att antalet arter inte är lika högt i tallskogen beror förmodligen på att lingon och blåbärsris är bra på att hävda sig och konkurrera om utrymmet. Det finns helt enkelt inte plats för andra växter, säger Lisa Pettersson.
Hon har gjort fynd både till glädje och förfäran. Till de glädjande fynden hörs den rödlistade orkidén Knärot. Den trivs bäst i äldre skogar men det finns undantag.
Mer förfärande var fyndet av sydafrikansk hårnervmossa.
–Det är en invasiv art som är ett jätteproblem på sandhedar i Danmark där den breder ut sig och hindrar andra växter från att gro. Förmodligen har den kommit hit via någon skogsmaskin, säger Lisa Petersson.