En allvarlig besökare berättade hur man undviker att den egna artrika skogen blir reservat:
– Om man sätter sig i samtal med länsstyrelsen är man redan fast. Jag har vägrat att tala med dem. Till slut konstaterade de att de inte hann söka mer kontakt med mig. De drog en krok i reservatets gräns så att mitt skifte hamnade utanför.
Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Prova på 3 nummer för endast 99 kr. Klicka här»
En annan förklarade hur man slipper att en övernitisk tjänsteman från Skogsstyrelsen bums hittar en nyckelbiotop där man anmält en avverkning:
– Alla skogsägare i distriktet lämnar numera in avverkningsanmälan samma dag som den tjänstemannen går på semester. När han kommer tillbaka efter fyra veckor hinner han bara kontrollera ett fåtal. Om man fyller i anmälan noga blir man nästan säkert godkänd utan fältkontroll. Han hinner ju bara med de sämst ifyllda anmälningarna!
Det gamla vanliga knepet dök förstås också upp: Att gallra resolut i skogar med höga naturvärden så att värdena försvinner. Reservatrisken undanröjd.
En besökare drog handen över sin slätrakade haka och konstaterade att så ska även ett hygge se ut. ”Kvarglömda” högstubbar och evighetsträd brann bra i kaminen.
Nyttan med denna utslätade skog var lite oklar, förutom brasvärmen då. Kanske var han trött på allt tjat om biologisk mångfald, men jag fick intrycket att han helt enkelt älskade att se ung skog växa hellre än att se gamla träd bli mulm.
Åter en annan besökare varnade för att anlägga lövskogar. De blir bara nyckelbiotoper när de växer upp.
Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareNu var det här ingen stor del av de skogsägare jag pratade med, men denna rikedom av tips är ändå ett misslyckande för alla i skogen. Inte minst för markägarna själva, förstås. De flesta var själva mycket missnöjda med hela situationen, men den har många drivkrafter: En stat vars miljöpolitik är underfinansierad. Bristen på ett samhällskontrakt mellan stat och enskilda skogsägare på landskapsnivå. Myndighetspersoner som inte når fram till individer. En miljörörelse som stundtals demoniserar skogsbrukare i stället för att vinna deras hjärtan. De företrädare för privatskogsbruket som muntert kallar fenomenet för ”skogsägandets rika mångfald”.
Och vi i montrarna, när vi hummar med när vi får dessa fiffiga tips.
SKOGEN 10/2016