– Till det obegripliga med vår tid hör, att samtidigt som vi vet mer om livets väv än någon generation före oss, så handlar vi som om vi ingenting visste. Med rasande fart utplånas arter som årmiljonerna frambringat. Vi sågar med väldig frenesi på den livets gren vi själva sitter på, sade han till de cirka 500 deltagarna från skogs- och jordbruket, för kvällen iförda svarta frackar och färgsprakande långklänningar.
Därefter vände han sig direkt till dem i salen som arbetar med skogsbruk och frågade med Kerstin Ekmans ord: Självklart är skogen en produktionsresurs. Men är den något mer? Har den också ett egenvärde som hem för biologisk mångfald och mystiska hemligheter med kanske livsavgörande betydelse för mänsklighetens framtid?
Hammar citerade med inlevelse Ekmans dom över en beslutsfattare som huggit ner ett område av gammal naturskogskaraktär, låt vara att ändamålet den gången var att bygga en motorcrossbana.
– ”Må skarven slå ner hos dig — en träckande, stinkande, skränande förbannelse! Hämnd i tusental över dig! Fördömelse från trädkronorna! Må taket i din sommarstuga på skäret ruttna under tyngden av skarvarnas spillning och falla ihop över teven och soffan. Nu ska du få din tirad om naturen nerkörd i halsen som ett rostigt strömmingshalster och din sista förnumstighet om fritidsytor ska vi skala ner som skarvens boträd till gråa skelett av ord utan mening. Fästingar ska suga dig och med rödlågande inflammationsringar och med bakterieanfall på hjärnan ska de berätta för dig vad natur är!”