Skadorna minskade från 20 till 13 procent, jämfört med förra året. Antalet skador är nu de lägsta sedan Skogsstyrelsen började göra uppföljningar 2012.
– Vi kan se att utbildning är den enskilt största faktorn till minskade skador. De företag som utbildat i kulturmiljövård i alla led från röjare upp till chefsnivå har en tydlig påverkan på resultatet på landsdelsnivå, säger AnnKristin Unander, inventeringsledare på Skogsstyrelsen, i ett pressmeddelande.
Ett tydligt exempel är skogsbruket i södra Norrland som varit flitiga att utbilda och där skadenivåerna minskat stadigt tre år i rad.
Uppföljningen i år har gjorts på omkring 415 avverkningar och 900 enskilda lämningar över hela landet.
Den enskilt största orsaken till skador är fortfarande markberedning, följt av körskador. I materialet för 2018 är det ingen landsdel som sticker ut med speciellt mycket skador från någon skadetyp utan alla följer samma mönster. Att förstöra eller skada fornlämningar är ett brott mot kulturmiljölagen.
Att länsstyrelserna skrivit beslut om hänsyn till fornlämningar har också visat sig betydelsefullt. I de fall där det finns ett beslut ligger andelen skadade lämningar på sex procent jämfört med 28 procent där inga beslut tagits.
Fakta: I skogen kan det finnas fornlämningar som stenåldersboplatser och gravar men också andra kulturmiljöer som berättar om människans historia som till exempel lämning efter kolmila (kolbotten) och torpruiner. För att minska antalet lämningar som förstörs eller påverkas av skogsbruk, gör Skogsstyrelsen sedan sju år tillbaka årliga uppföljningar. För att markera att det finns en kulturlämning i skogen eller på ett hygge används så kallade kulturstubbar, träd som kapats i 1,3 meters höjd. Där kulturstubbar placerats utanför och runtomkring kulturlämningen på ett tydligt sätt, minskar skaderisken med 90 procent mot att inte märka ut kulturlämningarna med någon kulturstubbe alls.