Man kan tro att man är ensam då. För den som nu i midsommartider 2019 googlar på ”Kritik mot Skogsstyrelsen” får otroliga 92.000 träffar! De ser på nätet ut som en ”tittarstorm” av kritik. Börjar man läsa denna uppsjö av bitvis brutalt grova synpunkter, ser man direkt att den emellanåt är helt missriktad. Kritiken kan handla om certifieringssystem som inte fungerar, bolag och föreningar som duckar för sitt eget ansvar, EU-beslut långt över huvudet på oss och domstolsbeslut som inte går önskad väg.
PERSONAL KRÄVS PÅ ANSVAR
Ändå krävs Skogsstyrelsens personal på ansvar för skogspolitikens alla fel och brister. Personalen förväntas blunda, se mellan fingrar och vara ”mer pragmatiska” mot vissa skogsägare. Jag har själv mycket svårt att tro att det är ett sådant rättssystem vi vill ha. Men kraven finns där i tittarstormen.
Själv har jag de bästa erfarenheter av Skogsstyrelsens personal. På alla nivåer. Det finns säkert många skogsägare med andra erfarenheter. Men i mitt fall är det 30 år sedan jag och min fru blev skogsägare. Jag har och har haft i snitt en kontakt i månaden med SKS i olika frågor. Med andra ord har jag som skogsägare haft kanske 300 kontakter med myndigheten. Varenda gång har jag mötts av intresserade, kunniga och korrekta tjänstemän.
SKA TÅLA SKÄLL
Vi har inte alltid tyckt lika, men jag har i vart fall bemötts korrekt och fått veta vilken (ibland knäpp) lag som gäller. Den som jobbar åt en myndighet ska tåla att allmänheten blir förbannade på konstiga lagar och regler. Och att skället ibland felaktigt riktas mot tjänstemannen i stället för den stat som ställt till oredan.
Däremot vet självklart ledningen för skogsnäringens alla föreningar och företag hur Sveriges statsskick fungerar med en lagstiftande riksdag och departementens myndigheter. Så varför ger man sig på enskilda tjänstemän, grupper av tjänstemän och vår skogsmyndighet när det är helt uppenbart andra som äger frågan? När det är departementen, regering och EU som ska kritiseras?
YTTRE FIENDE
Kan det vara så enkelt att en skapad ”tydlig yttre fiende” flyttar fokus från egna svåra interna frågor som vikande lönsamhet och minskade medlemsantal? Fokus flyttas från andra också mycket viktiga frågor som varför i stort sett alla råvaror i de gröna näringarna sjunker med cirka 1 procent i värde per år. Eller om det är rimligt att skogsnäringen fakturerar 340 miljarder men bara 7 procent går tillbaka till landsbygden. Eller ett skattesystem som beskattar landsbygden med 11,5 miljarder mer än motsvarande grupp stockholmare?
På en tidning där jag jobbade ansåg vi att om fem läsare ringde och klagade på ett TV-program var det redaktionellt sett ”många” och fler än tio var ”en tittarstorm”. Detta trots att en miljon personer gillade programmet. Hur många skogsägare som verkligen är drabbade och med alla rätt har ska vara mycket kritiska mot skogsstyrelsen vet ingen. Det är sägs att det är just ”många som ringer” till föreningarna och klagar. Däremot vet vi att av de 66.000 avverkningsanmälningarna passerade över 65.000 friktionsfritt för skogsägarna. Jag tror därför att en majoritet av landets skogsägare har förtroende för skogsstyrelsen, åtminstone tills denna tittarstorm startade.
Personligen tycker jag att hela denna såpopera till skogsdebatt mest pekar på behovet av en fullständigt ny skogspolitik, där landsbygden sätts i centrum för ett hållbart brukande av skogen. Och där vi skogsägare får veta vad som är ett lagligt brukande av våra skogar.