Fantastisk, fin, ful och fruktansvärd

SCA:s skogskötselchef Ola Kårén illustrerade trädslagets kontroversiella roll med fyra F som i fantastisk, fin, ful och fruktansvärd.

Vilket epitet som väljs kan ha att göra med när bestånden anlades. 1970-talets enorma bestånd lämnade en del att önska, sa han på mötet på tisdagsmorgonen.

I början planterade man den främmande contortatallen, med ursprung i Kanada och delar av USA, på all typ av mark i norra Sverige.  Det gav den ett oförtjänt dåligt rykte, tyckte Ola.

I dag vet man att trädslaget mår bäst på så kallade tallmarker.

Men han ville också påminna om dåtidens förutsättningar: Contortan anlades många gånger på sedan tidigare sönderhuggna ytor.

Planteringarna, och den stora ökning av ett framtida virkesförråd som contortan gav, möjliggjorde en utbyggnad av landets pappersindustri, sa han.

Att trädslaget är viktigt för bolaget framgick. Andelen på SCA:s marker är 15 procent och motsvarar ungefär lika stor del av det totala virkesvärdet. Contorta finns på 280 000 hektar av SCA:s marker. Och det har fördelar, anser man.

Det ger 35 procents högre virkesproduktion än vanlig tall, större virkesintäkter, har kortare omloppstid, binder mer koldioxid och har bättre överlevnad efter plantering.

– Dessutom klarar det skadegörare bättre, inte minst älgbetning. Det står också bättre emot törskate och knäckesjuka.

Goda möjligheter att, i likhet med andra barrträd, öka produktionen genom konventionell växtförädling är viktigt för SCA som också ser fördelar med fler trädslag i ett förändrat klimat.

Nackdelar då?

Jo, contorta har en stor krona som gör den känslig för vind och snö. I kustnära höjdlägen är den särskilt utsatt, berättade han.

De mörka, täta skogarna begränsar framkomlighet och minskar lavförekomst för rennäringen.

Flora och fauna förändras, den kortare omloppstiden påverkar biologisk mångfald.

Omtalad är också risken för oönskad självspridning.

– Den sker främst på öppna ytor, typiskt i vägdiken eller i plantskog intill ett contortatallbestånd. Det förekommer även på myrar men mycket sällan i sluten skog, sa han.

Att gallra utvalda ytor i samråd med rennäring och jobba mot oönskad självspridning ingår i rutinerna, enligt Ola.

Han medgav dock att motståndet mot contorta är utbrett bland samebyarna.

Han fick flera frågor varav en var hur virkesuttaget fördelas mellan massaved och sågtimmer. Det ser väldigt olika ut, blev svaret.

–  I gamla bestånd på 50 –60 år kan så mycket som 50–60 procent bli sågtimmer medan yngre bestånd, på 35-40 år, endast har fem procent, sa han.

Det mesta blir alltså massa idag. Men SCA vill se en större andel sågtimmer. Har gäller det att berörda tänker annorlunda inför planerade avverkningar.

– Det är nog lite en inställningsfråga, sa han.

Contortavirket har bra egenskaper för paneler och synligt trä. Det har finare kvistar och ljus och fin lyster, enligt Ola.

– Det passar som limträ och svarar bra på impregnering vilket gör att det passar som trallvirke.

En annan fråga handlade om ifall contorta kan passa i blandskog med svensk tall. Det skulle öppna för gallringsalternativ som ökar tillgänglighet, utveckla sociala värden samt förbättra ljusinsläpp till nytta för lavar och därmed renskötseln, menade frågeställaren.

– Jo, det vore möjligt. Man skulle till exempel kunna tänka sig att vänta tills skogen når älgsäker höjd och då ta ut contortan och låta beståndet slå över till svensk tall, sa Ola men tillade:

– Ett motargument handlar om förtroende. En del skulle kunna se det som ett sätt att smyga in contortatallen i skogarna, sa han.

KARIN LEPIKKO