Jag klagade på mutjakt och otydlig myndighetsutövning, förordade en starkare integritet hos myndigheten men påpekade också att vi alla i skogsbranschen lätt blev en del av skogsgubbarnas kameraderi.
Det blev ett jäkla liv på den dåvarande generaldirektören.
Nu, tio år senare, har vi en ny generaldirektör och det är inget kameraderi mer, inte så långt ögat når. Göran Enander vill ha mer naturvård — massor, och så småningom ännu mer. Och branschens företrädare klagar högt eller knyter näven i fickan och säger till varandra i direktionsrummen att ”nu måste han bort”. En och annan drömmer om gamla kompisar bland gångna tiders generaldirektörer.
I dag är den gamla kontrollkompisen på myndigheten inte en ”broder” längre. Han vet vem som är hans uppdragsgivare — inte skogsbruket, utan staten. Och han har kommit på vad hans uppdrag är — inte längre kubikmeter till varje pris, däremot mångfald.
Och samtidigt som skogsmyndigheten har tröttnat på att stryka alla i skogsbruket medhårs gör Skogssällskapet samma sak. Och anmäler en konkurrent, en skogsägareförening, till Marknadsetiska Rådet. ”Så gör man inte inom familjen” muttrade någon i branschen.
Handlar det om den hårdnande kampen om en trytande resurs? När krubban är tom bits hästarna, skulle pessimisten säga. Optimisten ser en utveckling där alla aktörer tar på sig en tydligare roll. Skogssällskapet vill vara en aktör på marknaden som spelar enligt marknadens regler. Skogsstyrelsen vill följa grundlagen och vårda den integritet som vacklade för tio år sedan.
Så när Göran Enander anger hur mycket skog han anser behöver skyddas för att uppnå samhällets miljömål, klaga inte på honom. Skjut inte på pianisten, det är inte han som har skrivit musiken! Det har politikerna gjort och det är de som kan ändra i noterna.
Att nya ledare i företag och organisationer vill axla och renodla sina roller hindrar inte att vi kan samarbeta i branschen. På 1980-talet höll vi på att kasta ut barnet med badvattnet när skogsbolagens koncernledningar tyckte att skogsavdelningarnas exkursioner kring skogsvård var ett olämpligt sätt att frottera sig med konkurrenten. Den överdriften gick över. Låt oss ha våra exkursioner och andra utbyten ihop. Och hjärtans gärna arbeta tillsammans politiskt för möjligheterna att rädda miljön, landsbygden och världen med mer förnybar råvara. Det hindrar inte att varje företag och organisation är tydlig med sin roll. Det gör inget att familjen har spruckit. Det räcker gott med att vi är goda grannar.
Bengt Ek, chefredaktör
och ansvarig utgivare