Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?
På åttiotalet flyttade Ingvar Klasson söderut från gården i Jämtland till en betydligt större i sörmländska Vingåker för att satsa på mjölkproduktion. Efter många års verksamhet som både mjölkbonde och skogsentreprenör i Sörmland återvände han till Jämtland för att varva ned, var tanken.
– När jag blev pensionär började jag och min hustru Lena leta efter ett hus norröver i landet och för ett par år sedan fann vi ett ställe med en fantastisk utsikt ett stenkast från Storsjön, berättar Ingvar.
Men att vara pensionär på heltid, det visade sig inte vara något för honom.
– När renoveringen av huset var klar … Ja, alltså vi har en hund, men jag kunde ju inte trampa runt i trakten hur många varv som helst med hunden. Då hade jag ju till slut blivit betraktad som värsta sysslolösa byfånen.
I stället fick han kontakt med en lokal skogsentreprenör och började köra maskin igen.
– Sedan hörde Norra Skog av sig och om det fanns möjlighet att starta ytterligare en lokal maskingrupp. Så i fjol höst köpte jag en Ponsse Wisent, en tolvtons gallringsskotare, förklarar Ingvar som nu arbetar som underentreprenör med sin maskin.

Och jobb saknar han inte.
– Näe, det är fullt upp. Kanske lite väl mycket till och med, för det är brist på maskinförare här i länet.
Den nya maskinen är Ingvars sextonde Ponsse i ordningen och hans tjugonde skotare sedan starten strax före millennieskiftet. Det var då han sadlade om från mjölkproduktion och började som skogsentreprenör
i stället. Erfarenhet från skogsbruk fanns sedan tidigare, då det hörde en hel del skog till gården.
– Jag skaffade först en Cat-skotare och när verksamheten expanderade med tre anställda blev det några gröna skotare från John Deere. Så det har inte alltid varit Ponsse – även om det verkar så, säger Ingvar.
På dörren till hans nuvarande skotare passade återförsäljaren på att inte bara skriva dit ägarens namn, utan även ”Ponsse nr 16”.
Märkestrogenheten är ingen slump, säger Ingvar.

– För min del har det inte bara blivit så, utan det finns anledningar – som att företaget har en familjär framtoning. Man känner sig alltid välkommen.
Personalen tar till sig synpunkter och önskemål är hans erfarenhet.
– Beslutsvägarna är korta. Och framförallt är det aldrig något knussel. Sedan är Ponsse väldigt bra grejor också, avslutar Ingvar.
