Tanken på ett lönsamt skogsbruk fritt från kalhyggen och idéer om vad det skulle innebära för naturen har gett upphov till en livlig debatt i Sverige. I dag testas hyggesfritt skogsbruk i många delar av landet och det förespråkas av Skogsstyrelsen.
Men om skogen kan brukas hyggesfritt är det lätt att bli fundersam kring trakthyggesbrukets och kalhyggets nödvändighet. Fäller vi stora bestånd helt i onödan?
– Jag tror att man om 10–20 år har insett att det mesta av det här med hyggesfritt bara var nonsens, sa Lars Lundqvist, docent i skogsskötsel, i en intervju med Björn Ferry.
Långsam föryngring i hyggesfritt bestånd
När vi når Lars Lundqvist för vår egen intervju utvecklar han sin syn på varför begreppet fått ett sådant genomslag och varför han anser att förväntningarna inte matchar verkligheten.
Läs även:
Hyggesfria metoderna som rekommenderas
Han tror bland annat att sociala medier bidragit till dagens debatt om kalhyggen:
– Det är jättelätt att ta taskiga bilder på vattenfyllda hjulspår på hösten när det är grått och dött. Men åker du till samma hygge i juni är det som en grön explosion. Den bilden vill man inte visa. Det är bättre att visa de där döda novemberbilderna.
Lundqvist menar att många som förespråkar hyggesfria metoder saknar förståelse för hur långsamt föryngring faktiskt går under ett befintligt krontak.
– Man kan göra ett experiment i skogen: ta med en såg och en lupp, kapa en liten gran som står under stora träd och kolla hur gammal den egentligen är. Folk tror automatiskt att storlek och ålder hänger ihop. Men de där små träden har ofta funnits där länge och vuxit dåligt redan i 70 år.
Problemet med kontinuerliga uttag
När hyggesfritt beskrivs för allmänheten finns ofta en föreställning om att den gamla, grova skogen ska stå kvar för alltid samtidigt som man plockar ut virke med jämna mellanrum. Men enligt Lars Lundqvist spricker de kalkylerna efter bara några decennier.
– Om du startar i en vanlig slutavverkningsskog har du kanske 600 stammar per hektar. Tar du ut en dryg tredjedel är du nere på 400. Gör du ett nytt uttag på en tredjedel tio år senare är du nere på 270. Plötsligt har du väldigt lite träd kvar.
Lundqvist understryker att tillväxten i bestånd där det står kvar många stora träd inte alls håller samma tempo som på ett öppet hygge.
– De tänker inte på att det här inte växer lika fort som på ett hygge. Det växer inte ens med halva hastigheten. Och om du kontinuerligt tar ut de största och bästa träden får du sämre och sämre träd kvar som växer allt sämre. Till slut kraschar eller kollapsar det.
När trädbeståndet glesas ut för mycket blir effekten att man förr eller senare ändå hamnar i ett läge med en tät ungskog.
– Eftersom den gamla skogen alltid kommer att bli ersatt av en ungskog till slut, vad har man då vunnit? När folk inser att det ändå blir en ogenomtränglig ungskog som växer med en decimeter om året kommer det att bli en jätterekyl för synen på hyggesfritt. Man kommer att känna sig lurad.
Otydliga definitioner från myndigheter
Lundqvist är även kritisk mot hur begrepp och riktlinjer kring hyggesfritt har utformats. Bland annat ifrågasätter han Skogsstyrelsens definitioner där luckor upp till 50 gånger 50 meter inte räknas som kalhyggen.
– Var kom 50 gånger 50 meter ifrån? Bygger det på någon studie? Nej, de hade en referensgrupp där man frågade folk vad de tyckte var lagom litet. Man har jämkat ihop vad folk känner, men aldrig diskuterat vad som händer sedan. Vad är nästa steg?
När man delar upp avverkningar i många små luckor skapar man istället ett splittrat landskap.
– Om du ska ta ut fem hektar via småluckor på 50 gånger 50 meter måste du sprida ut dem över kanske 15 hektar. I praktiken blir det oerhört svårt att ens orientera sig i de där schackmönstren när luckorna växer igen med sly och ungskog.
Brist på långsiktig plan
Lars Lundqvist pekar på att det saknas en tydlig, målinriktad skogsskötsel i mycket av det som idag kallas hyggesfritt.
– Skötsel innebär att man gör någonting utifrån ett mål och en långsiktig plan. Att bara ha som mål att ”inte ha ett kalhygge”, det är inget skogligt mål.
För att förstå varför begreppet fått fäste måste man backa bandet drygt två decennier, förklarar Lundqvist.
– Det började för 25 år sedan när man ville hitta kontinuitetsskogar som aldrig varit kalhuggna. Ursprungligen kallade man det för kontinuitetsskogsbruk, efter engelskans continuous cover forestry. Men när någon insåg att det lät som att man skulle bruka upp kontinuitetsskogarna kläckte man ordet ”hyggesfritt”. Eftersom kalhygget var boven räckte det med att döpa om det för att det skulle låta som att problemet var löst.
Historiskt sett har skogen återhämtat sig från kraftiga ingrepp, men att tro att man kan kombinera god avkastning med en orörd känsla ser Lars Lundqvist som en omöjlighet.
– Du kan ställa upp vilka mål du vill för din skog, men du måste förstå de biologiska spelreglerna. Man kan inte trolla bort biologin bara för att ordet låter bra på papperet.
Kort om Lars Lundqvist
- Docent och forskare i skogsskötsel.
- Utbildad jägmästare (1976–1980). Har under fyra decennier bedrivit forskning med fokus på alternativa skötselformer och undervisning i skogsskötsel vid SLU i Umeå.
- Flitig debattör i skogsfrågor.