Med tillväxttal på upp till 40 skogskubikmeter per hektar och år och snabbt expanderande plantager och industrier menar vissa att den biologiska produktiviteten i länder som Brasilien kan ta marknaden från den svenska massaindustrin.
Men hotbilden förenklas ofta, menar Tomas Thuresson, skoglig expert med god insyn i industrins investeringskalkyler.
– Man har sedan slutet på 60-talet sagt att billig eukalyptus kommer konkurrera ut virkesuttag från Norden, och det har vi inte sett än. Det är en sak att producera ved, och det är klart att växer det med 40 kubikmeter per hektar och år så går det att producera betydligt billigare än i Sverige.
Men han förklarar att många stirrar sig blinda på produktiviteten i skogen och det är bara en del av ekvationen.
Läs även:
”Vi kan inte vinna en produktivitetskamp mot eukalyptus”
Svenska fördelar underskattade
Thuresson understryker att hela kostnadskedjan måste vägas in, där Sverige besitter starka fördelar i form av låg politisk risk, stabil ekonomi och höga kreditbetyg som ger världsledande låga räntor på investerat kapital.
Dessutom skiljer sig fiberkvaliteterna åt fundamentalt.
– Eukalyptus är en kortfibrig ved. Korta fibrer håller inte ihop lika bra som långa fibrer från gran och tall, vilket ger lägre hållfasthet. Dessutom har man avlat fram eukalyptus med låg ligninhalt för att göra massaprocessen billigare, men lignin är klistret i trädet. Det gör att eukalyptus aldrig kommer medföra innebära någon riktig konkurrens på normalt byggnadsvirke eller utmana kvalitetsegenskaperna hos nordisk långfiber.
Kinas strukturella skifte utmanar här och nu
Att industrin ändå upplever en hård press just nu handlar snarare om strukturella obalanser på den kinesiska marknaden än om den brasilianska eukalyptusens expansion.
– Det är lite panikartat i industrin just nu, och det har med Kina att göra. Kina köper inte lika mycket marknadsmassa som tidigare utan köper mer ved och flis för att köra i egen integrerad industri. Det påverkar marginalen för svensk industri.
Kina har byggt ut sin egen kartongkapacitet i så snabb takt att den överstiger det inhemska behovet.
– Då exporterar de kartong i stället, vilket påverkar de svenska brukens försäljningsförmåga och behov av marknadsmassa. Det här är dock inte permanent. Kineserna har inte så mycket ved själva utan har fortfarande ett stort importbehov, men när det blir sådana här obalanser slår det hårt på marginalen.
– Det är ingen konstant marknad. Befolkning och ekonomi växer i världen och då ska det byggas kontor, bostäder och möbler. Även om man bygger ut kapaciteten i Sydostasien och Sydamerika kommer efterfrågan på de produkter vi har i Sverige inte att försvinna, men självklart blir det en konkurrens mot främst lövmassa, men också gentemot den långfibriga massan.
Framgångsrik omställning
När kritiker hävdar att den svenska skogsindustrin ställer om för långsamt och borde agera mer flexibelt ger Thuresson inte mycket för argumenten. Ett massabruk är ingenting man styr om över en natt.
– De som kvittrar om att vi är dåliga på att ställa om har ofta dålig insikt i hur saker och ting fungerar. Svensk skogsindustri har varit otroligt framgångsrik i att förutse marknaden. De senaste 20–30 åren har industrin i stor omfattning ställt om från tidningspapper till finpapper, kartong och marknadsmassa med betydligt högre betalningsförmåga för virket.
Byggmaterial kräver sin marknad
Ett annat förslag som ibland lyfts är att Sverige borde förädla svagare virke och massaved till byggmaterial såsom spånskivor eller plywood i stället för att förlita sig på massabruken. Men även där sätter marknadslogiken och den svenska strukturen stopp.
– Spånskivsfabrikerna i Sverige har lagts ner för att de inte kunnat konkurrera om virket när massabruken varit så framgångsrika. Dessutom har vi en unik treenighet i Sverige mellan sågverk, massabruk och kraftvärmesektorn där alla biprodukter som bark, spån och flis har en stark prissättning.
När det gäller skivmaterial som plywood eller OSB pekar Thuresson på både höga svenska lönekostnader och logistiska begränsningar.
– Att göra plywood kräver mycket manuell hantering. Med svenska löner finns det inte en chans att konkurrera med till exempel Baltikum. Och för OSB krävs närhet till marknaden annars blir transportkostnaderna för höga. Den största spånskivindustrin i Sverige är IKEA, men hur mycket möbler görs det egentligen? Du kan inte producera bara för att det ska produceras. Det måste finnas en marknad också.