Ett politiskt kamikazeuppdrag

27 maj 2020 Räcker råvaran? Det frågar vi i SKOGENs majnummer. Ett enkelt svar är ”ja, varor räcker till dem som kan betala tillräckligt bra”. Ett bättre svar är: Nej, skogen räcker inte alls, inte om ”räcker” betyder att alla ska få så mycket de vill ha. Det är såklart det senare svaret som gör frågan så intressant.

Tillgången till svensk skogsråvara styrs dessutom inte bara av marknaden, utan även politik. Därför har lagman Agneta Ögren fått i uppgift att utreda hur skogen ska kunna fördelas mellan produktion, klimat och naturvård.

Tidningen SKOGEN 5/2020Du läser nu ett smakprov ur tidningen SKOGEN.
Testa SKOGEN.
Digitala utgåvor ingår»
Det är ett kamikazeuppdrag som hon har åtagit sig. Liksom de japanska dödsflygarna för 75 år sedan blir hon beskjuten på vägen framåt, och när hon väl kraschar i mål kommer uppdraget inte att vara löst. 

Utredaren har bett om ett år extra för att lyckas, men hon skulle inte kunna hjälpa regeringen att göra alla glada ens om hon fick tio år.

En av förklaringarna till varför det är omöjligt gav Agneta Ögren själv under årets filmatiserade version av Forum för bioekonomi: Politikerna vill för mycket. Man kan inte driva upp alla arter i skogen till ”gynnsam bevarandestatus”, inte ens om all skog fick sköta sig själv. Och att ovanpå det öka virkesproduktionen och skogsnäringens klimatnytta gör inte ekvationen mer möjlig.

En annan förklaring är att miljömålen är för oprecisa. Ibland är de snarare visioner. Man kan bara enas om att ha nått ett mål om det är mätbart, som att en viss procent av en viss sorts skog enligt laglig ska vara undantagen från brukande. Man kan däremot aldrig enas om att man har nått mål om ”värdefulla” skogar, ”vidmakthållna” ekosystemtjänster eller arter som ”återhämtat sig”. 

Bengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareBengt Ek, chefredaktör och ansvarig utgivareDragkampen är dömd att fortgå för evigt. I första årgången av SKOGEN, år 1914, skrev vi att ”Skogsmän och skogsägare” runt om i landet bör ”med en viss skonsamhet förfara med de mestadels helt värdelösa ihåliga träd, vilka tjäna många slags hålbyggande fåglar till ruvningskammare”. En levande debatt än i dag. I en demokrati kommer man alltid slita åt olika håll i begränsade resurser.
Problemet med dragkampen just nu är att den har berövat för många skogsbrukare lusten att ägna sig åt naturvård – inte minst aktiv naturvård. 

Pilot Ögren kan kanske mjuklanda och åtminstone överlämna ett förslag om hur den frågan ska lösas. Pengar till nyckel­biotoper är bra, men det behövs mer lust att förädla naturvärden. Det kunde ge mer naturvård utan att behöva kosta i ­industrivirke.

SKOGEN 5/2020

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Erik leder LRF efter Hatt
SkogsJobb