Vi behöver träden för att må bra. Hur bra då?
Jo, det finns faktiskt siffror på det, enligt en kanadensisk studie från 2015. Nämligen: tio träd i stadskvarteret motsvarar samma hälsoeffekt för individen som om personen blev sju år yngre eller fick en ökad årsinkomst med 65 000 kronor.
Här hemma i Sverige lät Naturvårdsverket genomföra en undersökning i höstas. Inte särskilt förvånande visar den att vi är många som sjunger stadsträdens lov – drygt 80 procent av svenskarna tycker att det är mycket viktigt med träd i städer. Kanske litet mer överraskande visade det sig att ekonomiska argument inte biter – vi vill ha dem även om det kostar.
Samtidigt visar studien att det är samhällsekonomiskt lönsamt att budgetera för träd. De bidrar till bättre hälsa, luft vatten och klimat.
Det finns sorgliga exempel på vad som kan hända om man bortser från trädens betydelse i stadsplaneringen. Vid översvämningarna i Houston i USA i somras saknades stadsgrönska och buffertzoner som kunde ta hand om regnmassorna. Där hade man satsat på att bygga vägar istället. Staden har nu blivit ett tragiskt varnande exempel: Så stadsplanerar man inte!
Hemma i Sverige syns en viss tvehågsenhet hos beslutsfattarna gällande stadens träd. Regeringen berättade nyligen stolt att det finns ett bidrag för kommuner att söka hos Boverket för ”grönare städer”.
Men samtidigt, en skogsdunge väger inte tungt när det gäller att få fram mark till bostäder i storstadsregionerna.
Och här vill vi höja ett varningens finger: Se upp för retoriken. Jag har själv hört hur en omtyckt skogsremsa som förbinder två stadsdelar förvandlas till något annat i politikermun. En skog där människor leker, motionerar och – faktiskt – gör nya bekantskaper beskrivs som en ”grön mur” mellan stadsdelarna.
En kollega har också hört förklaringen ”folk tycker om gränder” för att försvara att nybyggda huskroppar bakas samman utan vare sig luft eller grönska emellan.
En annan populär formulering är att skapa ”en stad i staden”. Se upp igen! Det kan betyda att skogspartier rycks bort som ogräs mellan stadsdelarna.
Det tycks nämligen finnas ett ständigt behov av att ”bygga samman stadsdelar”. Den här typen av byggplaner lanseras ofta med hjälp av charmslarviga arkitektillustrationer av exempelvis gränder med ett rikt caféliv. Visst ser det lockande ut med en kontinental touch över förorten men glöm inte att fråga: Var tog skogen vägen?
Vi har sagt det förut och säger det igen: Det är en utmaning att bygga bostäder och anlägga vägar och samtidigt behålla skogsplättarna. Husen måste byggas i mindre klungor, påbyggnader med lätta trästommar måste övervägas oftare och ibland krävs att man tar fördyrningen för att gräva ned en väg.
För egentligen, vi behöver inga vetenskapliga undersökningar för att veta att vi behöver träden även i storstaden.
Tänk bara på Melbourne. För att värna stadens 77 000 träd gav man dem ID-nummer kopplade till individuella e-mailadresser. Tanken var att underlätta för invånarna att felanmäla om träden var skadade på något sätt.
Det blev mailanstormning. Inte av felanmälningar. Utan av tusentals kärleksbrev till träden.
Nej, skogsområden i städerna är inga murar. De inspirerar oss, får oss att trivas och umgås och andas lättare.
I år hyllar FN träd i städer över hela världen på internationella skogsdagen som är just idag den 21 mars.
Och vi säger: Grattis alla stadsträd. Det här är vårt kärleksbrev till er.