Många maskinförare lämnar skogen. Bland de yngre är den främsta anledningen ensamheten ute i skogen. Men även obekväma arbetstider stöter bort ungdomar – liksom att de kan tvingas vara borta från hem och familj under längre perioder.
– Det är en ny generation som börjar arbeta med maskinerna. De ställer andra krav på den sociala biten, säger Einar Alke, inriktningsansvarig för skoglig utbildning vid Åsbygdens Naturbruksgymnasium i Jämtland som har riksintag och bland annat utbildar skogsmaskinsförare.
– Vi ser att de som kommer ut nu kräver bättre ledarskap och engagemang från sin arbetsgivare. Det är inte som tidigare då man bara satte sig i sin maskin och sen var det inte mer med det. Nu måste arbetsgivaren anstränga sig för att få de anställda att trivas och stanna kvar.
Genom ett samarbetsprojekt, där bland annat entreprenörer och Åsbygdens Naturbruksgymnasium ingår, kan man konstatera att allt fler förare slutar.
– Under de senaste åren har vi märkt att många går över till gula maskiner istället, säger Einar Alke, som i dagsläget inte har någon patentlösning på problemet.
– Vad jag vet är det inte undersökt forskningsmässigt. Så en början kan vara att inventera problemet, och det kan kanske vara något för Skogforsk att ta tag i. Jag ser det som mycket angeläget att vi får reda på de bakomliggande faktorerna. Det borde även ligga i entreprenörernas och skogsindustriernas intresse att få veta mer om varför utbildad personal inte stannar kvar inom näringen. Redan nu är utbildade maskinförare ett bristyrke. Och som det ser ut för närvarande kommer inte situationen att förbättras inom den närmaste framtiden. Det här måste ju vara en jättestor varningsklocka, inte minst för den råvaruberoende industrin.
Industriföretagen är samtidigt rädda för en minskad utbildning av maskinförare totalt. Inte bara maskinförare utan även skogsvårdare, arbetsledare och tjänstemän måste utbildas.
– Redan nu är det brist. Pensionsavgångarna bland tjänstemännen kommer att bli många inom bara några år. För att ersätta alla dem är det angeläget att utbilda yngre nu, framhåller Einar Alke med extra betoning på det sista ordet.
Som utbildningsansvarig har han även observerat en grupp som helt saknas i skogbruket, och det är invandrargenerationen.
– Här finns mycket att göra. Man måste titta på hur andra branscher har gjort och ta till sig framgångsfaktorerna i deras sätt att jobba med den här frågan. Skogsnäringen ligger långt efter. Att vi inte "fått ut" invandrargenerationen och även fler kvinnor i skogliga arbeten ser jag som ett misslyckande, säger han och tillägger att behovet av skogsmaskinförare inom kort riskerar att bli akut om inget görs.
– Redan nu behövs ytterligare omkring 50 utbildade maskinförare per år för att få fram till exempel grot och annan bioenergi från vägkanter och eftersatta röjningar. Till det kan vi lägga pensionsavgångar samt ersättare för de maskinförare som slutar av andra anledningar. För att lösa det här måste arbetet som skogsmaskinförare göras mer attraktivt. Något som på sikt ger ökade möjligheter att både rekrytera, utbilda och behålla kompetenta maskinförare. För att nå dit har vi ett stort gemensamt ansvar. Men det brådskar
Text: Per Ericsson