Avhandlingen pekar på att nyckelbiotoper generellt är rikare på död ved än brukade skogar av samma ålder. Men de kommer inte i närheten av de volymer och kvaliteter som finns i naturskogar.
— Det blir pulser och mängden död ved samvarierar både i landskapet och i tiden, förklarar Mari Jönsson. I en naturskog brukar man prata om 60 till 120 kubikmeter död ved per hektar. Genomsnittet i svenska nyckelbiotoper är 20 kubikmeter per hektar.
— De här nyckelbiotoperna dimensionsavverkades för 100 till 150 år sedan och befinner sig fortfarande i en succession. Historiken är jätteviktig för hur naturvärdena utvecklas, fortsätter hon.
Ett problem med nyckelbiotoperna är att de är mer utsatta för slumpen vilket ökar risken för att känsliga och sällsynta arter dör ut. Många arter som är beroende av död ved kräver nämligen en kontinuerlig nybildning av död ved inom beståndet.
— Om tillräckligt många skogsfragment av hög kvalitet lämnas kvar kan dessa bevara livskraftiga bestånd på landskapsnivå. Samtidigt fungerar de som viktiga tillflyktsorter och spridningskällor till andra områden i det brukade skogslandskapet, säger Mari Jönsson.
I de moderna skogsbruket är arter som är beroende av döda träd den grupp som speciellt missgynnas i den brukade skogen. Studien är genomförd i nyckelbiotoper, i området kring Lagfors, norr om Timrå.
Text: Erik Viklund erik@skogen.se