Hela Mellanskog inför så kallade garantipriser från och med nyår. Den här modellen för priset på virke har tillämpats i region Nord ända sedan mitten av 1980-talet. Skogsägaren kommer inte att veta vilket pris han eller hon får när affären görs upp. Tidigare har det varit möjligt att bestämma priset vid kontraktstillfället.
Enligt Sture Karlsson ska dock de nya garantiprislistorna i den södra av de två regionerna vara offentliga, till skillnad från region Nord. Slutenheten i norra regionen är orsaken till att SKOGEN inte kunnat presentera några jämförelser med Mellanskog Nord. Flera läsare har undrat över detta. SKOGEN har helt enkelt inte haft tillgång till garantiprislistorna.
– Det är en principfråga, säger Mikael Jonsson, ställföreträdande chef Mellanskog Nord. Våra så kallade garantiprislistor presenterar vi för våra skogsägare en gång i halvåret. Sedan justeras de med ett slutpristillägg när vi sett hur affärerna gått. Hittills har det alltid inneburit en höjning, ett påslag, med några får undantag.
Skapar inte detta en osäkerhet om vilken betalning skogsägaren får? Och dessutom är väl denne helt utelämnad till Mellanskogs bedömningar?
– Jo, man kan tycka att det här systemet är grumligt, men det bygger på långa relationer med sågverken och ett förtroende mellan oss och skogsägarna, menar Mikael Jonsson.
Så här går det till när skogsägarna får betalt. Vid varje halvårsskifte fastställs en garantiprislista. Det är en miniprislista som garanterar ett grundpris. Under det kommande halvåret följer regionchefen Göran Olsson och stf regionchefen Mikael Olsson marknadsprisutvecklingen. Är den turbulent uppåt tar de kontakt med sågarna och förhandlar fram en höjning. Det kan ske två till åtta gånger per period. I slutet på perioden fastställs sedan de här höjningarna och offentliggörs. Under de senaste sex åren har slutpristillägget varierat mellan noll och 50 kronor per fub. För hösten nu i år fastställdes slutpriset plus 17 kronor per fub över garantipriset.
Men när priset är sjunkande under perioden?
– Då får vi ta smällen, säger Mikael Jonsson. Skogsägarna har sitt garantipris. Men ännu har det endast hänt några gånger sedan systemet startade i mitten på 1980-talet.
Mikael Jonsson menar att det här är en framgångsmodell. Man kan, på ett helt annat sätt än andra köpare med fasta prislistor, avvakta marknadsutvecklingen och under hand utnyttja höjningar. Det är dock ett drygt arbete som Olsson och Jonsson genomför. Med 25 olika sågverk runt Siljan kan det betyda upp till 150 förhandlingar eller kontakter per halvår.
– Jo, vi har fullt upp.
Händer det då inte att en köpare säger blankt nej. Det blir inga extrapengar?
– Det kan väl hända, men vi utgår från ett genomsnitt och alla säger inte nej samtidigt. Dessutom har vi en stark marknadsposition, mellan 40 och 50 procent av det sålda timret här kommer från Mellanskog. Vi kan också sälja söderut för att få bättre priser och i regel är våra priser konkurrenskraftiga för sågverken. De har i regel egen köporganisation, men det är ingen garanti för att de är duktigare än vi och dessutom är det dyrt att importera virke från regioner långt bortifrån, menar Mikael Jonsson.
Nu har SKOGEN fått tillgång till en garantiprislista från en av Mellanskogs medlemmar i Dalarna. Den heter LH-02, Dalarna och Gästrikland från 1 juli 2010 och tillsvidare. Den visar att även garantipriserna står sig hyggligt i konkurrensen med kollegorna i området. Tallen ligger 8-11 kronor under Stora Enso och Sveaskog, och 31 kronor under Holmen. Granpriset slår både Holmen och Stora Enso med 19 kronor respektive 14 kronor. Sveaskogs granpris är dock 14 kronor högre. Slutpriset fastställdes i december till 17 kronor upp, dvs tall 508 kr, gran 445.
Mikael Jonssons utsagor om Mellanskog Nords slutpristillägg blev sanna och julklappen till leverantörerna blev det allra högsta timmerpriset i regionen, så när som ett undantag; Holmens tallpris kunde man inte nå upp till.
När Mellanskog Syd nu också inför garantipris, sänks tallen samtidigt med 50 kronor per fub och granen med 33 kronor.
– När vi nu i vinter och vår skriver kontrakt gör vi det sannolikt i en nedåtgående timmermarknad. Vi måste sätta ned foten och inte dra på oss dyr rotstående skog, menar Sture Karlsson, virkeschef region Syd. Alternativet hade varit att säga nej till kontrakt.
Text: Lars Åkerman