Efter att ha varit ute i skogen och njutit av de få timmar dagsljus som bjuds dessa dagar och därefter fått lite mat i magen hamnade jag ovanligt nog framför tv:n. Knappade runt lite bland kanalerna och kom in mitt i programmet ”Ägd” med Henrik Schyffert och Fredrik Lindström. I denna passage pratade man om framtidsforskning och om hur man på 1950-talet blivit inspärrad om man spått framtiden såsom verkligheten ser ut idag. Hur svårt är det inte att försöka förstå framtiden? Ändå måste vi göra ett försök, speciellt om man verkar i en så långsiktig bransch som skogsbruk. Så mina tankar vandrade osökt iväg:
Sitter hemma i Uppsala och njuter av den bleka vintersolen. I mina ”solglasögon” med VR-funktion kan jag vandra omkring i min skog hemma i Jämtland. Varje träd som planterats har en egen databas där dess gener är kartlagda så att jag redan från början vet vilka fibrer det kommer att få och kan anpassa skötseln därefter.
Allt eftersom träden växer görs individuella laserskanningar för att se att träden följer sin egen plan. Jag kan anpassa åtgärderna så att jag får ut maximal avkastning från varje individ. Samtidigt kan jag se till att tillväxten är maximal så att klimatnyttan kan optimeras. Genom simulering kan jag även se hur skogen ser ut om 30 år så att jag kan skapa en vacker skog att vandra i. Jag behöver inte göra avkall på skogens mjuka värden för att maximera produktionen.
När det är dags för åtgärd kommer självgående bandmaskiner ut och gör det som behövs. Bandgåendet minimerar markskadorna samtidigt som hastigheten kan maximeras. En operatör i det regionala kontrollrummet kan hantera mellan 50-60 maskiner samtidigt.
Varje individuell stock kan sedan säljas och transporteras till den slutanvändare som har behov av just denna. Betalningen blir naturligtvis högre när vi kan anpassa råvaran perfekt till slutkunden.
Är detta en utopi och något som jag blir inspärrad för? Jag tror inte det. Allt det som beskrivs ovan finns redan om än bara i forskningsskedet. Framtiden är redan här. Nu ska vi bara omsätta den i praktik. Med tanke på utvecklingens acceleration så borde detta inte ta särskilt lång tid. Kanske till och med jag får vara med när detta är verklighet.
Men det finns ett stort problem som vi måste lösa nu om detta ska fungera. Något som är nödvändigt för att på sikt kunna bibehålla den svenska skogens värde och en levande landsbygd. Snabb och säker dataöverföring – överallt! Inte bara i tätortsnära lägen. Vi behöver kunna spåra både träden och våra maskiner därute i skogarna, kunna styra råvaruflödet. För varje år ökar mängden data som ska överföras och lagras exponentiellt, så det brinner i knutarna att lösa detta. Vem tar stafettpinnen och driver denna fråga åt oss? Kanske vi till och med måste göra det själva eller vad tror ni?
Åsa Willén
Styrelseledamot i Föreningen Skogen
Afffärområdeschef Handelsbanken skog och lantbruk