Alla kan helt enkelt inte få som de vill. Två procent älgskador, meningsfull älgjakt och varg i samma område är en omöjlig kombination. Ska det finnas varg måste skogsbruket acceptera högre skogsskador — eller så måste jägarna ställa bössan i vapenskåpet inom vargreviren.
— Om skogsbruket ska klara sitt tvåprocentsmål måste älgstammen ned till tre till fyra älgar per tusen hektar, menar Roger Bergström på Skogforsk.
Han har svårt att se hur till exempel Sveaskog ska lyckas med sin uttalade ambition att hålla relativt mycket älg och samtidigt låga älgskador. Lösningen med viltvårdsåtgärder som utfodring, högröjning och annat är outforskad och än så länge är det omöjligt att säga om det fungerar. Ska det samtidigt finnas varg i ett område kommer det inte att bli någon älg över till jägarna.
Håkan Sand, forskare vid Grimsö Viltforskningsstation har visat att det inte finns några älgar över att fälla i vargområden om det går mindre än fem älgar per tusen hektar. Med skogsbrukets mål finns det då ingen jaktbar älgstam.
Tillbaka till ruta ett?
Om jägarna ska kunna skjuta av fyra älgar per tusen hektar i vargområdet måste det finnas så mycket som 15 älgar per tusen hektar! Så mycket älg leder ofelbart till att älgskadorna blir högre än 2 procent. Vi är tillbaka på ruta ett, igen.
Men jägarna är inte intresserade av att ge upp jakten i områden med varg. Hur mycket älg som är tillräckligt för jägarna är dock svårt att säga, enligt Karl-Edvin Axelsson, andre vice ordförande i Svenska Jägareförbundet.
— Min bild är att många jägare tycker att tio älgar per tusen hektar, är en lagom stam, menar Karl-Edvin Axelsson. När det inte finns rovdjur alltså, tillägger han sedan. Men det är nästan omöjligt att svara på eftersom det finns så många olika åsikter.
Jägarna mer optimistiska – om reglerad vargjakt tillåts
Karl-Edvin Axelsson ger en mer hoppfull bild än forskarna och sätter sin tillit till lokal förvaltning. Det finns förvaltningsstrategier som kan hantera relationerna mellan älg, varg och skog. Men man måste se helheten och titta på alla parametrar samtidigt.
— Rovdjuren kan inte vara en fri och opåverkbar faktor i ett sådant system, framhåller han och vill alltså ha reglerad vargjakt.
Riksdagen har bestämt att det ska finnas 200 vargar i Sverige. Nationella mål står mot lokala intressen. Fem till tio procent av skogsmarken berörs och politiker vittnar om att frågan inte är speciellt het i ett nationellt perspektiv.
I det lokala perspektivet är det däremot en jättefråga. Riksdagen har bestämt att det ska finnas varg. Skogsbruket har bestämt att älgskadorna måste minska. Jägarna har bestämt att jakten är en rättighet. Alla kan inte få som de vill. Någon måste ge sig. Frågan är vem?
KOMMENTAR
Lokalt samråd och dialog är ofta den stora förhoppningen när motstående intressen kolliderar. Den modellen var återigen rättesnöre för många vid Föreningen Skogens och De5Storas seminarium i Järvsö i våras. Frågan är om det kan bli lösningen i ett läge där någon helt enkelt måste ge sig. SKOGEN vågar sig på att spå i framtiden.
Skogsbruket kommer att fortsätta hävda sin linje att älgstammarna måste ned. Trots det kommer jägarna att minska jakttrycket och se till att det finns älg att jaga, även efter att vargen har fått sitt. Som en följd blir älgskadorna högre än 2 procent och läget blir ganska likt dagens situation. Jägare och skogsbruk är oftast överens i de lokala samråden, men besluten har svårt att nå ut till enskilda jägare och jaktledare med följd att älgstammarna på många håll är högre än de borde vara.
Ibland har kristallkulan fel, men vi kan med all säkerhet påstå att skogsbrukare, jägare och rovdjursföreträdare kan se fram mot en debatt som kommer att bestå under lång tid framöver.
Text: Erik Viklund