En kolbotten skjuter inte skott

27 juni 2014 Svenska kulturskyddsföreningen finns inte. Därför blev det inte heller skandal och feta rubriker när Skogsstyrelsen nyligen redovisade årets inventering av skadade fornminnen på hyggen. Lite annorlunda var det ju när myndigheten för tre år sedan redovisade missad naturhänsyn. Riksantikvarieämbetet och hembygdsrörelsen är mer lågmälda skogsintressen än den ideella naturvården.

Bengt EkÄndå är det minst lika dystert när farfars fars kolarkoja med tillhörande kolbottnar rivs upp av en tallriksharv som när en stor sälg råkar huggas ner. Sälgen börjar åtminstone skjuta nya skott, det gör inte en kolbotten eller en sönderkörd fångstgrop.

Inventeringen gällde tre år gamla avverkningar som hade fornlämningar (från före 1850) och kulturlämningar (av senare datum). Man räknade bara sådana lämningar som var kända och tydligt redovisade på internet. På 73 procent av avverkningarna hade en lämning blivit ”påverkad” eller skadad.

 

Om man inte tycker att det är så farligt med en tilltryckt kolbotten, eller ris på en gammal jordkällare (”påverkan”), så är det ändå 22 procent av lämningarna som blivit konkret skadade när planteringen är klar.

Det historiska arvet förstörs sällan med flit – även om en och annan skogsbrukare tycker att det är omöjligt att undvika varenda stenmur och röse i Sverige. Men kunskapen och intresset sviker många gånger. De flesta skogsägare har nog suckat över körskador i surhål, galet upplagt virke eller andra missar. Men hur många  klagar hos virkesköparen över en sönderkörd boplatsgrop?

 

Det är inte så lätt att föryngra en skog om avverkningstrakten har uppåt 25 lämningar, vilket förekommer. Ändå går det. Cecilia Ulfhielm som skrivit Skogsstyrelsens rapport berättar att hänsynen inte är sämre på sådana hyggen. Det finns tvärt om strålande exempel.

I Norr- och Västerbotten har skogssektorn nu tagit tag i kulturskandalen och går ut med en nollvision. Alla som arbetar på ett hygge ska veta vilka historiska guldkorn det finns att vårda där. Inte minst förröjarna som avgör om den mossklädda förhöjningen ska upptäckas av maskinföraren – eller om riset får ligga kvar.

 

När 2014 års hyggen inventeras om tre år ska siffrorna se helt annorlunda ut. Knepet är den här gången lika svårt och lika enkelt som när naturhänsynen infördes: Det gäller bara att tycka att det är viktigt. Då kommer rutinerna att fungera.

Nu är det upp till skogsägarna i södra Sverige att beställa en likadan nollvision från sina föreningar och bolag. Sedan kan man vara trygg med att minnena från stenåldern och från mormors mors dagar inte blir överkörda.

 

SKOGEN 6-7/2014

 

Hämtar fler artiklar
Till Skogen startsida
På väg
Paul är ny virkesansvarig på Skogssällskapet i västra Götaland
SkogsJobb