Var vänlig ladda om sidan
Vill du läsa hela artikeln?

Då behöver du bli prenumerant på Tidningen Skogen, en helt oberoende tidning för ett lönsamt skogsbruk och god naturvård.Skoglig läsning under hela året där du får nörda ner dig i skogsskötsel, virkesmarknad och teknik.Du har även valmöjligheten att bli medlem i Föreningen Skogen för att ta del av ännu mer kunskap genom exkursioner och digitala skogsfrukostar.
- Tillgång till artiklar på skogen.se
- Tidningen Skogen hem till brevlådan (11 nr)
- E-tidning
- Mediaarkiv
Redan prenumerant?

Björn Nyström börjar arbetsdagen på Rundvirkes lokalkontor i Björklinge strax norr om Uppsala. Det är han och kollegan Olof Fernström som har dragit igång och byggt upp företagets verksamhet här och skaffat en lämplig lokal.
– Vi kände att det var viktigt att ha en plats där skogsägare kan komma in och prata, säger Björn.
Han svarar på några mejl och skriver ut virkeskontrakt innan det är dags att ge sig ut på dagens tre besök hos skogsägare. Första stopp är en fastighet på åtta hektar som drabbades av stormen Johannes dagarna före nyår. Här skedde en avverkning i höstas och en hel del av de ovanligt många kvarlämnade frötallarna har fallit i stormen.
Frågan är om vindfällena överstiger de fem kubikmeter per hektar som måste tas om hand enligt skogsvårdslagen. Medan vi kliver över stammarna i snön konstaterar Björn att här krävs upparbetning och bortforsling.
– Typiskt för Johannes, att träden har fallit i samma riktning. Här kan man inte prata om plockepinn.

Fastigheten blir också ett skolexempel på hur känslig den blir efter en avverkning. Björn och pekar på grannfastigheten där det har hunnit gå tre år sedan avverkning.
– Vilken skillnad, där står fröträden kvar, utbrister han.
Vid nästa stopp tittar Björn på skog som ska bli betesmark. Skogsgården har tillhört familjen sedan 1850 och nu har man bestämt sig för att skapa ett mer öppet landskap. Fyra hektar ska stängslas för att djur ska beta där, i första hand får.
– Det här har gått föredömligt till, med lång framförhållning. Tanken är att boende i området – det finns många fritidshus här – ska informeras och vänja sig vid tanken, säger Björn.
Markägaren Patrik Söderqvist berättar att han är bekymrad, men inte på grund av nämnda åtgärd utan över en planerad vattenledning till ett nytt vattenverk som ska grävas ned här. Hela 40 berörda markägare anser dels att de begärda avsättningar kring ledningen är orimligt stora, dels att ersättningen, enbart virkesvärdet, är alldeles för låg.

När Björn är ute och träffar skogsägare blir det ofta så – samtalsämnena sticker iväg och handlar om så mycket mer än den aktuella virkesaffären.
Nästa stopp är hos de självverksamma skogsägarna Per-Gunnar och David Wahlgren, tillika far och son. I deras välskötta skog har man, ovanligt nog, kunnat ta ut stolpvirke i sistagallringen, berättar Björn.
Här blåste Johannes ned några träd i timmerställningen och Rundvirke hjälper nu till att ta hand om de cirka 60 kubikmeterna som skogsägarna själva upparbetat som grovtimmer, normaltimmer respektive massaved.
– Vi är ändå ganska lyckligt lottade, det kunde ha varit värre, säger Per-Gunnar Wahlgren.

Far och son bjuder på kaffe och nybakta bullar innan pappren gällande virkesvältan som nu ligger vid väg skrivs på. Samtalsämnet rör sig om allt mellan olympisk ishockey och, förstås, skog. Far och son Wahlgren bor nästan grannar med varandra och gör mycket tillsammans med traktor och huggarvagn.
– Av säkerhetsskäl är vi alltid två i skogen, i synnerhet vid stormröjning, säger Per-Gunnar Wahlgren.
Innan avfärd märker Björn vältan med Rundvirkes lappar. När vi åker därifrån håller det på att mörkna, så Björn kan koppla av vid ratten. Tidigare under dagen har hans ögon ständigt svept över skogen längs vägkanterna. Någon gång har han saktat in för att ta en närmare titt.
– Om jag ser att det kan vara läge att avverka eller gallra så ringer jag upp markägaren, säger han.

En sak har förvånat honom sedan han började som virkesköpare.
– Jag trodde att folk skulle vara ovilliga att prata när man ringer upp nya skogsägare.
Den största utmaningen har visat sig vara att få tag på telefonnummer, berättar han. När man väl når fram brukar det bli trevliga samtal.
– Jag tror att de hör att man pratar om något som man är genuint intresserad av, att det inte är något callcenter som ringer.
Björn tycker att hans arbete har större bredd än många andra virkesköpare.
– Jag är både planerare, inköpare och produktionsledare, kan man säga.
Det är flera saker som gör att han trivs med jobbet.
– Rundvirke är ett familjeföretag hela vägen. Ägarfamiljen Karlsson brinner för det här. Och jag tycker om att man inte detaljstyr. Vi får veta spelreglerna och så länge vi håller oss till dem kan vi jobba självständigt.
Att jobba i den här regionen, mitt i Uppland, har dessutom en fördel, anser han.
– Det är många skogsägare som bor vid sin skog. De tycker om att visa upp den och prata om den. Det gör det väldigt kul att besöka dem.