Simon H Ekmåne ifrågasätter i sin artikel på SKOGENdebatt att Skogsstyrelsen använder begreppet kontinuitetsskogar bland annat i våra rapporter.
Ekmåne tycks ha missförstått begreppet.
Kontinuitetsskog är vedertaget, både i svensk och internationell forskning. Skogsstyrelsens definition innebär obruten trädkontinuitet och obruten förekomst av specifika livsmiljöer samt biologiska processer.
Kontinuitetsskog innebär inte orörd urskog, och motsägs inte av brand, storm eller historiskt brukande.
Begreppet beskriver i stället skogsmark där biologiska processer fått fortgå över lång tid, till skillnad från skogsmark där processerna brutits genom kalavverkning eller markomvandling.
Ordet kontinuitet innebär alltså inte att skogen alltid sett likadan ut. I många skogstyper är naturliga störningar, som exempelvis brand, tvärtom en förutsättning för ekologisk kontinuitet.
Att en skog brukats mindre intensivt, genom exempelvis plockhuggning och blädning, bryter inte heller nödvändigtvis kontinuiteten för arterna.
Enligt SLU Artdatabankens nyligen publicerade ”Rödlistade arter i Sverige 2025” är brist på och fragmentering av kontinuitetsskogar den övergripande faktor som påverkar flest rödlistade skogsarter negativt.
Skogsstyrelsen lyssnar alltid in och tar stöd i vetenskap och beprövad forskning i våra rapporter. Så även när det gäller användningen av begreppet kontinuitetsskog.
CAMILLA ANDERSSON
Miljöstrateg, Skogsstyrelsen.