Rättelse 11/6: I en tidigare version av denna artikel uppgavs att det bara tar två till fyra timmar per hektar att röja med röjsåg i bestånd på två till fyra meter. Det är fel och tar, som flera har påpekat, betydligt längre tid. Vi beklagar!
Så här kommenterar Per Hazell som intervjuas i texten: ”Det är ju väldigt stor skillnad på vilken prestation man har beroende på hur skogen ser ut, framförallt hur många stammar det är. Lite mellan tummen och pekfingret skulle jag säga att det för en proffsröjare kanske tar 1-1,5 dagsverke att röja ett hektar i ”normal” röjningsskog (två till fyra meter). Det kan ta avsevärt mer tid vid exempelvis mycket höga stamantal av löv, vid röjning i bokskog etcetera. För en någorlunda van självverksam så får man nog dubbla tiden gentemot proffsröjaren”.
Att missa röjningen innebär enbart förluster för skogsägaren, enligt Per Hazell, skötselspecialist på Skogsstyrelsen. När röjningen av ett eftersatt bestånd äntligen blir av riskerar en stor del av träden snö- eller vindskador. Den första gallringen blir mycket dyrare och den sena röjning som måste göras är kostsam i sig.
Om träden är över fem meter räknas beståndet som eftersatt.
– Ett skogsbestånd bör röjas vid två till fyra meters höjd. Då brukar det vara tio-femton år gammalt, säger Per Hazell.
Att röja för sent är också mer tids- och arbetskrävande.
Om du känner att du inte hinner med röjningen kanske du ska fundera på att leja ut den innan beståndet vuxit sig allt för tätt, tipsar han.
Försummade bestånd brukar blir täta med svaga träd och klena stammar. Vissa träd tar över och blir kvistiga och av dålig kvalitet när beståndet skiktar sig. Dessutom självgallrar det sig.
– Men ta inte bort de grova och fula så kallade vargarna. De har störst chans att överleva och klenträden behöver dem som skydd. Röj i stället bland klenträden och acceptera vargarna.
Målet med denna sena röjning är att stabilisera beståndet, även om somliga träd faller offer för snö och vind.
– Det är för sent att forma det till den skog man önskar, som man annars gör i röjningen. Möjligheten till stamval minskar också, det kan rentav vara bäst att ändra beståndsmål.
Det finns enligt Per Hazell ingen universell röjningsmetod som passar alla eftersatta bestånd. Man måste titta på dem var för sig.
– Ett granbestånd tål att skiktas och kan klara sig bättre. Tall klarar det sämre. Det självgallrar sig och får många klena stammar med liten krona. Några tallar brukar ta över och bli kvistiga och storvuxna.
– I alla eftersatta bestånd och i synnerhet de med björk bör man röja tidigt på året så träden hinner anpassa sig innan vintern och snön kommer.
Eftersatta björkbestånd kan vara svåra att få ordning på, enligt Per Hazell. De tappar i tillväxt och björk får lätt snöskador efter en sen röjning.
– I alla eftersatta bestånd och i synnerhet de med björk bör man röja tidigt på året så träden hinner anpassa sig innan vintern och snön kommer.
I eftersatta blandbestånd rubbas balansen mellan trädslagen. Sträva efter att pionjärträdslagens kronor ska vara ungefär hälften av trädets totala höjd. Sekundärträdens ska vara cirka två tredjedelar.
I blandbestånd kan en enda röjning räcka om det finns gott om stora träd med rejäl krona som går långt ner på stammen. Gallra i så fall ner till 2 500 till 3 000 stammar per hektar.
Om ett trädslag är mer värt att satsa på och de träden är stabila med stora kronor kan du röja hårdare bland dem som ska bort.
Det är över huvud taget extra illa att vänta med röjningen av lövbestånd. När kronans volym minskar gör även tillväxten det. Om trädets kronstorlek är 40 procent i stället för 50 förlorar man 40 procent av volymtillväxten på enskilda stammar. Om kronan bara är 30 procent förlorar man 70 procent av tillväxten.
Vill du röja motormanuellt i ett tätt bestånd med över 10 000 stammar per hektar är det bra att göra flera röjningar med fem till tio års mellanrum. Börja med att ta bort vart femte träd, öka sedan litet för varje röjning tills det är möjligt att komma in med en maskin. Spara de största, stadigaste träden.
Att plocka ut klenträden minskar risken för insektsskador, och skogen blir trevligare. Att låta dem ligga som döende ved har å andra sidan fördelar för biologisk mångfald. Man slipper även kör- och stamskador som kan leda till röta på de kvarvarande träden.
I ett eftersatt bestånd kan man göra en röjningsgallring, ett mellanting mellan röjning och gallring som ger möjlighet till biobränsleuttag. Det kan rädda beståndsekonomin något, men kostnaden blir ändå högre än vinsten, enligt Per Hazell. Bland annat kräver röjningsgallringen ett vägnät.
Smidigast är i så fall att anlita en entreprenör med flerstamsaggregat som klipper av träden i buntar. Det kostar en del, men det blir ändå billigare än att röja stammar motormanuellt.
Men Per Hazell varnar för frestelsen att skjuta upp röjningen för att kunna ta ut biobränsle.
– Även om det blir litet ekonomi i bränsleuttaget riskerar man att bestånden blir instabila och skadedrabbade. Prioritera de bestånd som är i rätt tid för röjning.
TIPS/ SÅ GÖR DU
- Prioritera bestånd som inte är eftersatta för att inte halka efter ännu mer med skötseln.
- Naturvärden kan skapas i eftersatta bestånd. Spara de mest svåråtkomliga delarna till naturvård. Låt skogen växa fritt där.
- Välj tidpunkt för röjningsgallring för att undvika markskador.
- Använd ris i första hand till att köra på, i andra hand till uttag.
- Spara rase till viltmat.
- Spara lövträden i grupper eller friställ dem.
- Tänk på att öka lövinslaget i kantzoner.
- Se upp – fäll inte ett blivande hänsynsträd eller lämnade evighetsträd av misstag.
- Lämna kvar all död ved vid biobränsleuttag.
- Travar med klena träd som inte transporteras ut i tid kan locka skadeinsekter.
- Askåterföring ger tillbaka en del förlorad näring.
- Dokumentera alla skogsbränsleuttag och askåterföring.
- Tänk på att eftersatta bestånds virkesvolym ofta överskattas i skogliga grunddata.
FAKTA / PROGRAM
- Skogsstyrelsen har ett skötselprogram för eftersatta bestånd:
- Vid nio till tio meters höjd gör man en röjningsgallring med max 30 procent styrka.
- Vid 12 till 14 meter gör man första gallringen med max 25 procents styrka.
- Vid 17 till 19 meter gör man ytterligare en gallring med max 25 procents styrka.
- Samtliga gallringar/röjningsgallringar bör göras som låggallring.
- Vill du i stället höggallra måste du vara säker på att lämnade stammar är tillräckligt vitala och stabila för att kunna bygga upp ett bestånd.