Eftersatt dike kan bli artrik livsmiljö

Vad är det som rinner i min skog? Är det en bäck eller ett dike? Eller något mitt emellan?

Det kan vara svårt att avgöra om ett vattendrag är en bäck eller ett dike, men enligt forskningsrön spelar klassificeringen ingen roll för olika vattenlevande arter. Ett dike som inte har rensats på länge kan ofta erbjuda lika bra livsmiljöer som naturliga vattendrag.

 – Arterna bryr sig inte om ifall de bor i ett dike eller en bäck. Vattendragen är förvånansvärt lika vad gäller vattenkemi, mikroklimat, vegetation med mera. Det innebär att även funktionerna är likvärdiga, berättar Eliza Maher Hasselquist, ekolog och forskare på SLU.

Hon är del av ett stort forskarteam som samarbetar i flera projekt kring olika typer av små vattendrag. I ett av dem kartlägger man vilka arter som lever eller har levt i vattendraget genom att samla in och analysera genetiskt material.

Metoden kallas eDNA efter engelskans environmental dna och den beskriver den cocktail av olika organismers genetiska material som finns i till exempel vatten, som i det här fallet, men även i mark och luft. Det kan röra sig om levande djur och djurdelar, men även dött material som urin, avföring, slem eller fiskfjäll. Metoden kan också spåra dna som större djur har lämnat kvar i vattnet.

Genom denna kartläggning har en forskargrupp alltså hittat samma arter både i bäckar och diken. En annan grupp utvecklar ett kartverktyg som ska hitta diken med hjälp av laserskanning och klassificera dem så man vet vilka diken som har blivit skyddsvärda biotoper.

Forskarna studerar också dikenas vattenkvalitet och botten. Alla diken och vattendrag i ett avrinningsområde är sammankopplade genom strömmar och grundvatten som inte alltid syns ovan mark. Vattnet i avrinningsområdet är mycket känsligt, och det som sker uppströms påverkar alltid det som ligger nedströms. Om grannen kör över sin del av diket påverkas din del negativt, och vice versa.

Ju längre nedströms man kommer, desto mer föroreningar, slam och grus har samlats upp i vattensystemet.

– Det gäller att ta hänsyn till hela vattendragssystemet, till slut hamnar ju vattnet i våra dricksglas. Eftersom du inte vet vad grannarna uppströms eller nedströms planerar måste du själv vara försiktig vid avverkning, säger Eliza Maher Hasselquist.

Efter avverkning förändras vattendragets ekologiska funktioner. Utan skuggande träd stiger vattentemperaturen snabbt och blir för hög för många arter, till exempel, och grundvattnet stiger. Det kan bli högre flöden med risk för översvämningar och erosion. Jord, slam och grus kan sköljas rakt ut i vattendraget och föra med sig miljögifter.

Eftersom diken ofta har sämre kantzoner än naturliga vattendrag, eller saknar dem helt, blir deras livsmiljöer extra sårbara. Forskare rekommenderar att alltid, om möjligt, lämna en minst femton meter bred kantzon längs alla vattendrag.

Eliza Maher Hasselquist och hennes kollegor undersöker om det är möjligt att planera skogsbruket efter vattendragen i stället för fastighetsgränserna.

– Vattendragen utgör en naturlig landskapsplanering, men det är svårt att utnyttja den, eftersom tomtgränserna inte brukar följa vattnet. Vi undersöker möjligheterna och hindren för att anlägga hyggesfritt intill vattendrag. En bäck flyter ju över många fastigheter. Våra forskare frågar enskilda skogsägare om de är öppna för idén.

Enligt Eliza Maher Hasselquist bör diken få bättre skydd än de har i dag. Skyddsgraden bör enligt henne avgöras av lokala förhållanden, snarare än av huruvida vattendraget klassas som bäck eller dike. Bredare kantzoner och hyggesfritt skogsbruk intill vattendraget förbättrar vattenkvaliteten och skapar mer sammanhängande natur i landskapet. – Många tänker nog att diket ska rensas, för så brukade farfar göra. Men att bestämma sig för att inte göra några åtgärder i diket kan vara rätt beslut.