Dunkel omger hela Sveriges allmänning

Bild för Carl Henrik Palmér Written by Carl Henrik Palmér On the
Fasthäftad Sveaskog-etikett på timmer.
ANALYSEN. Hemliga avverkningsvolymer, intäkter som klumpsummor – det är inte lätt att få fram fakta som medlem i svenska ­folkets allmänningsskog. det är dags att öka transparensen, Sveaskog!

Tänk er ett årsmöte för en allmänningsskog. En äldre kvinna begär ordet. 
– Ursäkta en dum fråga, men hur mycket skog har vi avverkat i år egentligen?
– Det är hemligt, säger ordföranden.
– Okej, men jag har en dum fråga till: Hur mycket har vi fått betalt för vårt virke, fortsätter hon.
– Det är också hemligt, säger ordföranden. 
Kvinnan ser förvirrad ut men fortsätter: 
– Vi säljer tydligen inte bara vår egen skog, vi köper ju också in skog från andra skogsägare – hur mycket tjänar vi på det? 
– Hemligt, säger ordföranden och börjar allt mer låta som en papegoja.
Tror ni att en sådan allmänningsstyrelse skulle få ansvarsfrihet och bli omvald? Naturligtvis inte, det vore absurt. Men detta är faktiskt verkligheten för Sveriges största allmänning: statliga Sveaskog. 

Annons
Annons

Allmänningens delägare, svenska folket, får inte veta hur mycket skog som avverkas på de 3,1 miljoner hektar som ”vår allmänning” förvaltar. I årsredovisningen för 2015 klumpas den siffran ihop med det virke som avverkas på andras mark (mer om detta längre ned). 
I årsredovisningen redovisas inte heller hur mycket ”vår allmänning” fick betalt – i kronor per kubikmeter – för det virke man säljer från egen skog. Det är ju ett ­nyckeltal som alla i branschen förstår och kan relatera till, men den hjälpen att bedöma Sveaskogs affärsmässighet får vi alltså inte.
Det finns fler frågetecken i årsredovisningen. Alla som har arbetat med skogsförvaltning vet hur lätt det är att förbättra resultatet för enskilda år (ja, det funkar till och med för årtionden). Det är bara att öka slutavverkningsarealen. Men det går inte att se om Sveaskog överavverkar eller underavverkar ”vår skog”. 
Visserligen står det att man bara avverkar 71 procent av tillväxten. Det låter betryggande, men det är egentligen ett nonsensmått så länge man inte relaterar det till åldersfördelningen. Har man mycket yngre medelålders skog, som Sveaskog har, är det i praktiken omöjligt att avverka hela tillväxten. Dessutom olagligt med tanke på skogsvårdslagens regler om lägsta tillåtna slutålder.
Listan med frågetecken kan göras ännu längre: Varför är statliga Sveaskog i dag det enda skogsföretag som har en stor egen maskinpark? Nästan alla andra stora ­aktörer på marknaden är i princip helt entreprenörsbaserade, Sveaskog har 143 heltidsanställda maskinförare. För att det är lönsamt? Eller är det facket som styr? 
Varför delar företaget inte ut mer pengar till oss ägare? Enligt policyn ska företaget dela ut mellan 60 och 90 procent av ”vinsten”. Varför ska ett statligt företag, vars enda uppgift är att förvalta skog, samla på sig alltmer pengar? Man behöver inte spara för några tunga investeringar – man är ju bara ett skogsförval­tande bolag. 
Varför är den utdelningsbara vinsten inte högre? Svea­skog har fått den absoluta merparten av skogen ­gratis, skulderna är måttliga och förutom virkesintäkter har man intäkter från jakt, fiske inklusive det exklusiva laxfisket i Mörrumsån samt skogsplantor. Om man slår ut årets utdelning på 800 miljoner kronor på den pro­duk­tiva skogsmarksarealen blir det beskedliga 260 ­kronor per hektar. Är det en rimlig nivå? 
Dessutom: I fjol sålde man skogsfastigheter för 250 miljoner kronor, nästan allt var reavinst. Det motsvarar i runda slängar en tredjedel av utdelningen. 

Och så kommer vi till den stora frågan som inte heller besvaras i årsredovisningen: Varför sysslar ett helstatligt företag med virkeshandel? Det kan handla om fem miljoner kubikmeter som Sveaskog varje år köper av privata skogsägare och säljer till skogsindustrin, men den exakta siffran finns som sagt inte i årsredovisningen. Om den uppgiften stämmer är alltså varannan stock som Svea­skog säljer avverkad på andras marker. Det gör i så fall Sveaskog till Sveriges i särklass största så kallade trader av virke. 
Varför? Vad är det som gör företaget lämpat att ta den rollen? Och risken? För virkeshandel är alltid en riskfylld verksamhet – en vacker dag viker marknaden och då sitter man med ett stort virkeslager som måste säljas med förlust. 
Tradingen väcker fler frågor. Sveaskog har enligt en uppgift försörjningsansvar för ett större norrländskt bruk, ett ansvar som man bara klarar med hjälp av en omfattande virkesimport. Är det en statlig uppgift? 

En källa säger att Sveaskog bedriver omfattande virkesköp i områden där Mellanskog är den huvudsakliga konkurrenten. Samma Mellanskog är delägare i Setra, Sveriges största sågverkskoncern. Samma Setra som Sveaskog äger till hälften. Hängde ni med? Visst är det bra med konkurrens, men är det verkligen företagsekonomiskt smart att driva upp priserna för samma råvara från ­samma skogsägare som ska till samma, gemensamt ägda industri? 
Okej, historiskt har det sagts att Sveaskog genom sin trading kan driva upp virkespriserna för det virke som avverkas på egen skog. Större volymer ger högre priser per kubikmeter. Men stämmer det? 
Ja, det vet vi inte, eftersom alla intäkter redovisas som klumpsummor. 

Helene BiströmHopp om bättre? Svea­skogs styrelseord­förande Helene Biström har lovat ökad transparens.
Foto: Sten Jansin.
Man ska ju inte lyssna på rykten, men det har viskats att Sveaskog får sämre betalt än andra aktörer i vissa om­råden. Sant eller falskt? Det kan man inte säga, års­redovisningen ger ingen hjälp. Det finns också ett annat rykte: Sveaskog kan säkra affärer genom att lägga in eget ”billigt” virke. 
Sådana här rykten kan Sveaskog lätt avfärda genom att redovisa vad man får betalt för virket. Är det ett rimligt högt pris funkar strategin, annars stör man bara mark­naden. Och riskerar ”våra” pengar.
SKOGEN har tidigare skrivit om Sveaskogs icke-transparenta affärer. Detta är dock förhoppningsvis sista året som det finns anledning att ta upp ämnet. I 2015 års årsredovisning säger den nya ordföranden Helene Biström att Sveaskog ska bli mer transparent, så nästa år får vi säkert veta hur mycket ”vår allmänning” avverkar på egen skog och vad man får betalt för vårt virke. Uppgifter som den andra stora statliga skogsägaren, Statens fastighetsverk, föredömligt redovisar sedan länge. 
Om man nu ändå satsar på transparens kan man väl lika bra berätta vad man tjänar på tradingen. Då först kan vi som delägare bedöma om ”vår allmänning” är så välskött som vi alla hoppas. 

Och så en sak till som jag som delägare gärna vill få belyst i nästa årsredovisning: Vad innebär Skogsstyrelsens beslut att inte sänka slutåldrarna i norra Sverige? Måste avverkningarna minska nu? 

Carl-Henrik Palmér är jägmästare, journalist och ledamot av KSLA. Han har tidigare arbetat på bland annat Skogs­styrelsen och Skogforsk. 2013 tilldelades han Greve Carl Bernadottes skogspris.

SKOGEN 8/2016

Publicerad:
Bild för Carl Henrik Palmér
Carl Henrik Palmér
  • Därför får de Föreningen Skogens priser

    Föreningen Skogens pristagare uppmärksammades på Forum för bioekonomi idag där de även fick motta gratulationer av Kung Carl XVI Gustaf. Här kan du läsa motiveringarna.
  • Annons
  • Trävaror lyfte Södras första kvartal

    Ökade priser på sågade trävaror gav Södras rörelseresultat för första kvartalet ett kraftigt uppsving.
  • Håll koll på lastbilens brandskydd

    Om en timmerbil drabbas av brand utan att ha rätt släckningsutrustning är det inte säkert att försäkringen gäller. Medvetenheten om detta, och brandskyddsnormer överhuvudtaget, varierar, enligt Dafo Vehicle som utvecklar släckningssystem.
  • Annons
  • "Hög tid ta itu med missuppfattningar om skog och klimat”

    SKOGENdebatt. Det finns  många missuppfattningar om skogen och klimatet. En fristående tankesmedja för skog skulle kunna nå ut med vad som behöver göras, skriver Reidar Persson
  • Virkesstudion #57 – Uppdatering med Magnus Thor

    Viktiga skogsägardatum samt kunskap från en stor skogsentreprenör sprids i det här avsnittet av Virkesstudion.
  • Annons