När löpsedlarna skriker ut att EU hotar ditt snus eller utedass är det ofta för sent att protestera. Ändå är möjligheterna att påverka EU:s politik större än vad många tror. Både intresseorganisationer och allmänhet kan vara med och tycka från i princip dag ett. Det gäller att veta var och när chansen finns – och att rösta in engagerade politiker i parlamentet.
Kommissionen föreslår, ministerrådet och parlamentet beslutar. Detta är EU-systemet nerkokat till de som bestämmer. Den formella makten över besluten koncentreras här i slutet av den politiska processen och det är oftast då, när ett färdigt förslag föreligger, som EU-nyheter lyckas tränga igenom det dagliga bruset via dramatiska tidningsrubriker om att ”EU hotar snuset/ veteranbilen/ kanelbullen.” Då är det, ofta, så dags.
Fortfarande, efter snart 30 års svenskt medlemskap, är EU ett mysterium för många av oss. Det finns bara en handfull svenska journalister i Bryssel och de kan inte täcka allt, vilket betyder att de bästa tillfällena för svenskar att påverka vad som ska bli lag i EU och därmed i Sverige, förblir osynliga för oss.
Vad vi får se i media är alltså toppen av ett isberg. I själva verket har diskussionerna pågått väldigt länge.
När något fångar nyhetsintresset brukar vi redan befinna oss i slutfasen av EU-förhandlingar om någon reform. Vad vi får se i media är alltså toppen av ett isberg. I själva verket har diskussionerna pågått väldigt länge.
Förslagen har förberetts i flera forum tillsammans med berörda myndigheter i medlemsländerna och intresseorganisationer och även allmänheten, ofta i åratal. Den som vill protestera mot ett EU-förslag eller bara vara med och påverka är ute i senaste laget när det har nått så här långt.
För att ta ett konkret exempel tycks det enligt medierna vila ett EU-hot över Sverige just nu. ”EU hotar veteranbilen” har vi kunnat läsa nu i vår. Veteranbilsägares och andras oro har väckts av ett EU-förslag om nya regler för bilskrotning som har tolkats som att äldre fordon kan tvångsskrotas.
Syftet med det nya lagförslaget är att främja en cirkulär fordonsindustri, där material återanvänds i högre utsträckning, miljöpåverkan minskas och illegal hantering motverkas. Vissa undantag medges, men oro har uppstått hos bland annat motororganisationer att entusiastfordon som inte uppfyller kriterierna ska drabbas.
Oavsett om oron är befogad eller ej är detta en idé som har vandrat en lång väg redan. Om vi backar tillbaka kan vi hitta flera tillfällen när Sverige kunde ha påverkat.
Arbetet började kring 2017 när EU-kommissionen gjorde en analys av existerande skrotregler, vilka hade hängt med i 20 år utan ändring. Syftet var att lösa flera problem:
- Det saknas regler för hur elbilar ska skrotas, trots att de är på väg att bli fler än fossilbilarna.
- Bilproduktion är en av Europas största förbrukare av stål, aluminium, plast och andra material som ökar Europas beroende av omvärlden, men väldigt lite av det återvinns.
- Klimatutsläppen från biltillverkning kan sänkas kraftigt.
- Elva miljoner av EU:s cirka 290 miljoner bilar tas ur bruk årligen, varav 35 procent försvinner spårlöst.
- En omfattande illegal handel med skrotbilar ger kriminella stora inkomster.
Redan då, 2017, öppnade sig de första möjligheterna att påverka.
Redan då, 2017, öppnade sig de första möjligheterna att påverka, antingen genom svenska handläggare som arbetar i kommissionen eller de myndigheter som kommissionen tog kontakt med för att skaffa sig en bild av hur dagens regler fungerar.
Året efter ordnade kommissionen en öppen konsultation på nätet i frågan. Alla medborgare i EU kunde nu se att kommissionen satt i tankar om nya skrotregler och inbjöds att skicka in sin åsikt. Flera svenska intressenter gick in i samtalen under hösten 2018. Naturvårdsverket hade synpunkter, några bilorganisationer hörde av sig liksom avfallshanteraren Stena Metall.
2019 höll kommissionen ett öppet samråd på nätet om de idéer som samlats. Det kom svar från hela Europa – från företag, branschförbund, organisationer och enskilda. Även nu kom många bidrag från Sverige. Dessutom hölls hearings eller utfrågningar med branschförbund och föreningar. Efter hand växte intresset och något av en kö av intressenter som sökte möte direkt med EU-kommissionärerna bildades.
På det årliga toppmötet för makthavare i Davos bildades 2020 the Circular Car Initiative (CCI) av över 200 biltillverkare och underleverantörer från hela världen. Ambitionen var att redan vid konstruktionen se till att bilar lätt ska kunna demonteras och materialet återvinnas.
EU-kommissionen gick samtidigt i liknande tankar och året efter bidrog man till CCI med en glassig fyrfärgsbroschyr om hur EU:s framtida reformer skulle kunna se ut.
När sedan ett formellt lagförslag om bilars konstruktion, materielanvändande och skrotande läggs fram av kommissionen juli 2023 är det redan prövat på både EU-ländernas myndigheter, näringsliv, klimatexperter och civilsamhälle och det globala näringslivet.
I nästa steg kommer de båda beslutsfattarna vi nämnde i början – det vill säga Europaparlamentet och medlemsländernas respektive regeringar via ministerrådet – att se över förslaget och utforma var sin egen version som sedan ska bli en enda efter slutförhandlingarna i trilogen (se grafik här).
Riksdagens uppgift är att kontrollera att förslaget inte kränker nationell suveränitet eller är mer långtgående än nödvändigt.
Parallellt med detta steg går det nya lagförslaget även till medlemsländernas nationella parlament. Riksdagens uppgift är att kontrollera att förslaget inte kränker nationell suveränitet eller är mer långtgående än nödvändigt, ”skjuter mygg med kanoner” så att säga.
För den som undrar hur regeringen tänker ställa sig görs en grundlig fakta-pm i det här skedet som berättar om regeringens inställning till förslaget, liksom om vilka konsekvenser det kan få i Sverige.
Kanske var det här som svenska motorister fick syn på bilskrotningsförslaget. Två månader efter att förslaget kommit reagerade Sveriges fordonsbyggares riksförbund kraftigt. Möjligen ville de nu ta chansen att påverka riksdagen som genom EU-nämnden, ett utskott, kan avgöra hur regeringen ska ställa sig i kommande EU-förhandlingar.
I november 2023 söker två svenska motororganisationer dessutom upp svenska parlamentariker i Europaparlamentet för att ge sin åsikt. De kommer då för sent in i processen för att påverka utformningen, men de är ändå ute i god tid innan besluten ska tas och EU-parlamentet är rätt plats för påverkan. Varje enskild EU-parlamentariker kan nämligen lägga fram egna förslag till hur lagförslaget borde ändras.
Behandlingen av ett lagförslag inom parlamentet är en process i sig där det finns utrymme för påverkan och som därför kan vara bra att känna till. Här spelar de olika partigrupperna inom parlamentet stor roll, bland annat genom att utse rapportör – den ledamot som är ansvarig för hur parlamentets version kommer att se ut inför slutförhandlingen med ministerrådet.
I stora frågor är det ett prestigefyllt uppdrag som det råder het konkurrens om. Generellt går de flesta och tyngsta uppdragen eller rapporterna till den största partigruppen, EPP, där svenska moderater och kristdemokrater ingår. Näst störst grupp får näst flest uppdrag och så vidare.
Inom partigruppen fördelas rapporterna delvis efter principen ”störst och flest tar bäst,” vilket innebär att tyskarna som dominerar EPP får de mest attraktiva. Skrotbilsdirektivet gick till exempel till en tysk EPP-ledamot. Men även erfarenhet och kunskap spelar in. Är du en veteran som kan EU-systemet väl och har goda kontakter? Eller har du sakkunskap i sakfrågan? Då ökar dina chanser rejält.
Därför kan även mindre partigrupper och små partier i EU-parlamentet – till skillnad mot i svensk inrikespolitik – vinna enormt inflytande.
Därför kan även mindre partigrupper och små partier i EU-parlamentet – till skillnad mot i svensk inrikespolitik – vinna enormt inflytande. Marit Paulsen från lilla folkpartiet hade till exempel aldrig mycket att säga till om i riksdagen, men under sina år som EU-parlamentariker var det hon som utformade EUs djurskyddsregler för hela kontinenten, tack vare sitt stora kunnande på området.
Ett annat exempel är Amelia Andersdotter, en okänd 18-åring från Piratpartiet, som under sina fem år som parlamentsledamot starkt kunde påverka EU:s regler för skydd av privatlivet på internet.
En rapportör får räkna med att bli intensivt uppvaktad. Näringslivet, föreningar, enskilda medborgare, utländska regeringar och deras ambassader kommer i en strid ström för att förklara hur de anser att lagen borde se ut.
När rapportören har läst och lyssnat ska hans eller hennes version godkännas av det fackutskott som är ansvarigt för frågan. Skrotbilar hamnar till exempel i miljöutskottet som är ett av de politiskt tyngsta utskotten att sitta i.
Sedan ska utskottets version upp till omröstning i hela parlamentet. Nu öppnas chansen för alla drygt 700 ledamöter att föreslå strykningar eller tillägg, men man måste förstås vinna stöd från en majoritet. Det brukar kräva en hel del fotarbete, charm och ibland att man i utbyte ger sitt stöd i någon annan fråga.
När parlamentet väl har godkänt rapportörens version är spelet i praktiken över. Nu ska parlamentet tillsammans med den andra beslutsfattaren, alltså ministerrådet, jämka samman sina två versionerna till ett slutresultat. Då stängs omvärlden ute.
Men i dag, våren 2024, befinner sig ärendet med bilskrotning hos den tyske rapportören Jens Gieseke som funderar på hur han vill formulera lagen. Den som vill ta chansen att påverka utgången kan alltså fortfarande höra av sig. Eftersom Gieseke behöver ha med sig en majoritet av sitt utskott kan det vara bra att veta att det finns sex svenskar i hans utskott att uppvakta.
Vilka chanser våra veteranbilsvänner har att fortfarande göra sina röster hörda beror på vad de önskar. Skulle det svenska motståndet krocka med lagförslagets själva syfte – för klimatet till exempel, eller mot kriminaliteten – var nog fajten förlorad för länge sedan. Som vi har sett förankras lagförslagen både tidigt, brett och grundligt inte bara hos EU-regeringar och i parlamentet, utan även i berörda branscher.
Däremot borde det inte vara omöjligt att påverka lagtextens undantag för ”fordon av historiskt värde” så att inte klassiska bilar drabbas. Lagen är ju inte alls ute efter den här slags verksamhet, varken EU eller branschintressenterna har förstås något emot veteranbilar.
Det är helt enkelt för få svenskar som jobbar med eller för EU och för få svenska redaktioner som följer lagstiftandet i Bryssel.
Egentligen borde det ha kunnat lösas på ett tidigare stadium, men att Sverige inte är så väldigt engagerat i EU-samarbetet får konsekvenser. Det är helt enkelt för få svenskar som jobbar med eller för EU och för få svenska redaktioner som följer lagstiftandet i Bryssel.
Räddningen för veteranbilarna hänger därför nu rätt mycket på hur duktiga förhandlare som vi väljare skickar ner till Europaparlamentet i juni månads EU-val. Ett par socialt kompetenta och faktakunniga svenska politiker borde kunna övertyga sina europeiska kollegor att skruva lagtexten så att inte en hobbyverksamhet ofrivilligt sugs med.
Det finns skäl att gå och rösta, således. Och, efter valet, att uppvakta organisationer och påtryckare att engagera sig tidigare i processen nästa gång.