Douglas imponerar i Dalarna 

Det nordamerikanska trädslaget douglasgran har på senare år pekats ut som ett tänkbart alternativ till vår inhemska gran, framför allt i södra Sverige. Där finns också flera pågående forskningsförsök och även ett antal privata markägare som har prövat att föryngra med douglas.

Omfattningen är dock marginell och mer forskning behövs. Kunskap och erfarenheter om hur douglasgranen klarar sig högre upp i landet är det om möjligt ännu klenare med. Därför är försöksodlingen i Vikarbyn utanför Rättvik särskilt intressant.
Ola Langvall är försöksledare vid SLU:s försökspark Siljansfors utanför Mora. Utöver verksamheten där bedrivs fältförsök även på andra platser, i mindre omfattning på privat mark, till exempel i Vikarbyn utanför Rättvik. Efter en slutavverkning på en fastighet belägen cirka 270 meter över havet planterades här 1991 tvååriga täckrotsplantor av douglasgran av olika provenienser från Älmfors plantskola. Som jämförelse planterades samtidigt provytor med både tall och gran.
Det är första gången som Ola själv besöker den här försöket och han blir snabbt positivt överraskad:
– Vad kul att det ser så bra ut! Det här är riktigt välväxt och väl slutet, säger han när vi tittar till några av de 13 provytorna med olika provenienser.

Provenienserna i försöket omfattar båda varieteterna av arten, det vill säga inlands- och kustvarieteterna, och syftet med försöket är att se hur olika provenienser står sig när det gäller överlevnad och tillväxt. Med proveniens menas antingen det område som ett trädbestånd växer i eller det område som ett plantmaterial kommer ifrån.
Samtliga provenienser av douglasgran som testas kommer från sydligare breddgrader, cirka 51 till 55 grader nordlig latitud jämfört med 61 för Vikarbyn.
– Det är en ganska kraftig nordförflyttning, men de provenienser som gått bäst här växer minst lika bra som både granen och tallen, eller bättre. Det är redan stora och kraftiga träd, konstaterar Ola Langvall.

Detta gäller för de härdigare inlandsprovenienserna, som har haft bättre överlevnad och även vuxit betydligt bättre än kustprovenienserna. Inlandsprovenienserna går bäst i hela Sverige och skillnaderna blir större längre norrut.
Douglasgran mår bra i näringsrik mark och trivs som allra bäst när den får stå i en sluttning med rörligt markvatten och just så ser det ut i det här försöksområdet. Det rörliga markvattnet gör det också lättare för träden att ta upp näringen ur marken.
– De gillar inte uttorkning och ståndortsmässigt är det ganska likt som för vanlig gran, säger Ola Langvall.
Planen framåt är att mäta in hela försöket igen år 2026 – det gjordes senast 2016 – och sedan ska provytorna eventuellt gallras.
– Det kan vara lite vanskligt att gallra här, då så pass höga träd blir vindkänsliga. Sedan blir det ingen mer skoglig insats innan det är dags för slutavverkning konstaterar Ola Langvall.
Han hoppas att det finns forskare som vill ta sig an det material som kommer fram ur försöket:
– Vårt uppdrag är att hålla i gång och mäta fältförsöken, sedan får forskarna ta över.

fakta / douglasgran
Latin: Pseudotsuga menziesii

Växer naturligt i västra Nordamerika.
Finns i två varianter, inlandsformen (grå douglas) och kustformen (grön).
Snabbväxande och kan bli upp till 100 meter i kustnära områden.
Trivs på frisk till fuktig väldränerad mark, men klarar även torrare mark.
Plantorna är känsliga för både vår- och höstfrost samt frosttorka. Plantorna bör skyddas mot snytbagge de första åren.
Kan drabbas av en skyttesvamp som ger barravfall.
Känslig för rotröta i ungdomen, men mer tålig som äldre träd.
Unga träd är stormkänsliga, men äldre träd är mer stabila än gran.
Virket kallas ibland Oregon pine och är hårt, hållfast och rötbeständigt med röd ådring. Används till exempel till panel, plywood, fönster och byggen med höga hållfasthetskrav.
Källa: Skogskunskap