Forskarna har analyserat 324 skogsbränder i Sverige som inträffade under den extremt varma sommaren 2018. Med hjälp av fältmätningar, modeller och data från Skogsstyrelsen, Naturvårdsverket och SMHI har man kunnat kartlägga var och varför kolet frigjordes.
Forskarna har kommit fram till att utsläpp från bränder ovan mark överskattas medan pyrande underjordiska bränder i torv och organiska jordar underskattas när det gäller utsläpp av kol.
– Det som ser dramatiskt ut från luften är inte alltid det som påverkar klimatet mest. De verkligt stora utsläppen sker i det tysta, nere i marken, säger Johan A. Eckdahl, skogsbrandforskare vid Lunds universitet och University of California, Berkeley, i ett pressmeddelande från Lunds universitet.
I barrskogsregionen som sträcker sig runt norra halvklotet lagras mer kol än vad som idag finns i atmosfären. En stor del finns i djupa torvjordar som byggts upp under tusentals år. När dessa jordar antänds kan de fortsätta brinna under markytan under lång tid. Det gör att traditionella metoder i dagens branddatabaser – som bygger på bränd areal, rökdensitet och synlig brandintensitet – riskerar att missa en avgörande del av skogsbrändernas klimatpåverkan.
– Det avgörande är var det brinner. En brand i djupa torvjordar kan väga tyngre klimatmässigt än hundratals mer intensiva bränder på mark med tunna jordlager, säger Johan A. Eckdahl.